Sitt vackert & skönt

Dags igen att rapportera från årets möbelmässa. Som också är branschens bästa & största ”personalfest”. Det är nu inte bara så att man tittar på nyheter utan även så att man vimlar mycket intensivt, både på mässan och efterföljande partyn – och diskuterar väsentligheter. Som det här självklara med kvalitet & sustainism. Eller var gränsen går mellan off-miljö och hem-miljö; det är inte mycket som skiljer eftersom många lounge-möbler passar lika bra i hemmet som på hotell eller konferenslokaler, det är t.o.m så att en viss sorts off-möbler (alltså möbler för offentliga miljöer) kommer att få en viktig roll i våra hem. Just you wait and see, även i den här lilla rapporten.

Med siktet inställt på sustainism i uttryck, form och kvalitet har jag gjort en egen topp-lista. Allt blir inte redovisat i bild, men jag uppmanar att ni kollar hemsidorna.

Moment heter den här lounge-stolen med fällbar liten bordsskiva på höger armstöd. Formgiven av sympatiske Khodi Feiz för Offecct (www.offecct.se); tanken är ”att ta ett ögonblick för sig själv”, med boken, läsplattan, datorn … Den här typen av stolar har synts sedan ett bra tag tillbaka, men de håller på att utvecklas och bli alltmer sofistikerade och liksom ”hemtama”. Just det: hemtama! Titta här nedan:

Den här stolen heter Wilmer, designad av Stefan Borselius för Blå Station www.blastation.se Mina komplimanger! Stefan tänker på lite mer än zappa vid datorn, han tänker hemtrevnad. Här är övre bordsskivan svängbar. Fast avställningsyta tillkommer. Stolen är nätt och omslutande, och mycket bekväm tack vare det vänstra högre armstödet. Och detta är just precis den sorts off-möbel som kommer att flytta in i vardagsrummet!

Sustainism av bästa sort tänker jag om Emma Olbers mycket bekväma modulsystem Rejoin för Ire www.iremobel.se Serien är dessutom den första Svanen-märkta möbeln i Sverige, vilket är en kvalitetsmärkning i sig. Underrede i oljad furu, bästa sortens stoppning, klädsel i ren ull. Otroligt bekväm! I uttrycket finns också Emmas tankar om en ”omfamnande”, hemtrevlig soffa som är ”ungefär som min favoritkofta, som jag ärvde av morfar, i härlig ull med lappar i skinn”.

Mjuk i uttrycket, nätt i formen och mycket bekväm är modulsystemet Addit, av Anya Sebton för Lammhults www.lammhults.se Varje del ”klickas” fast med ett patenterat magnetsystem. Smart och så sofistikerat att man behöver se och känna på det i verkligheten. Det nätta formatet och de nära nog oändliga kombinationerna passar också bra i mindre vardagsrum! Hela serien består av fem delar.

Den här bilden gör inte den generösa fåtöljen Continental rättvisa men visar ändå på att man i Sverige kan göra lika eleganta stålstativ som i exempelvis Italien. Design Claesson Koivisto Rune för Swedese (www.swedese.se), som lanserade soffan Continental 1 förra året – f.ö prisad som ”årets möbel” av Elle Interiör. Den gillar jag också, för att den har det där Bauhaus-uttrycket som jag är mycket svag för – men nu blev jag riktigt ”kär” i fåtöljen, särskilt i nougatfärgad läderklädsel, som är så bred och djup att man nästan kan sitta två i den. Bra jobbat kära CKR-grabbar! (Så en liten parentes: som gäller Cassinas klassiska LC-soffa och fåtölj, formgivna av Le Corbusier & Charlotte Perriand redan 1928, som visades hos Nordiska Galleriet www.nordiskagalleriet.se med ny klädsel i vattenavvisande polyuretan. Om man så vill kan man alltså ha dem utomhus! Den där sortens uppdatering av ”gamla godingar” är behjärtansvärd: man behöver inte alltid göra ny-nytt, man kan faktiskt bara uppdatera med ny klädsel och annan färg på stålramen.)

Uppdatering är ett utmärkt sätt att tänka sustainism som på bästa sätt visades hos Gärsnäs (www.garsnas.se) och Gemla (www.gemla.se): hos Gärsnäs hade Inga Sempés vackra stolar Österlen målats i svart alternativt rött – jag har f.ö. fortfarande uppfattningen att det är bland de snyggaste ”pinnstolar” jag sett, de är eleganta och klart moderna och inte det minsta ”bonniga”! Hos Gemla hade Jonas Bohlin vidareutvecklat böjträstolarna Vilda; bara det där tricket att hänga en ”mössa” i skinn över ryggar med små skönhetsfel i böjträet tilltalade.

Nu visas så mycket mer än sittmöbler på mässan. Bland annat oändligt många lampor – det verkar vara de senaste två–tre årens mest utmanande designuppgift, med högst varierande resultat. För egen del tyckte jag Inga Sempés taklampor w103 för Wästberg (www.wastberg.com) var mest tilltalande, särskilt taklampan med två svarta kupor. Jag skrev i förra bloggen att jag kan ha lustiga associationer: behå för amazoner, tänkte jag. Kära Inga drog faktiskt på smilbanden när jag sa det. Lamporna i den här serien är nu färdiga för produktion och har LED-belysning.

Sist men inte minst – kommer en speciell liten favorit: Fredrik Mattsons ljusstakar Lumière som produceras av Gallery Pascale (www.gallerypascale.com). Idén är genialt enkel: Fredrik har tittat på gamla s.k. kammarljusstakar, de där ”nattlyktorna” man bär i ett öra, sedan har han tagit isär beståndsdelarna – basen, röret, hänkeln – förenklat dem och satt ihop dem igen. Andas ”Bauhaus” tyckte en fransk designgallerist som besökte Pascale. Fin association. Utsökta tycker jag, som alltid tycker att det enkla är det sköna.

Jag vet att en och annan väntar sig någon analys. Det blir ingen. Däremot konstaterar jag att avdelningen Greenhouse, där unga formgivare och skolorna visar upp sig, kändes ovanligt blek och fantasilös. Jag tror att det bl.a. beror på all teoretisk undervisning om designprocesser krånglar till det. Jag skulle vilja se mer av det som Alfredo Häberli (www.alfredo-haeberli.com) talade om hos DesignBoost (www.designboost.se), som i Audis lokaler hade tvådagarsseminarium med workshops. Temat var Design Intelligence. Jag saxar ur uppropet: Things have gone out of hand. We live in a runaway consumer society, facing both economic crisis and an ongoing ruthless exploitation. A big part of the industry are focusing on more and more when we actually need better. … We have to redefine design, from mainly a matter of styling and shape, to be about people’s needs. Det där skriver under på vad Anders Färdig, vd på ”designförlaget” Design House Stockholm sa för inte så länge sedan: att för hans företag handlar det om att producera bra och användbara vardagsföremål efter devisen ”färre fast värre”. Vad Alfredo Häberli sa var att det som designer är viktigt att lita på sin intuition och att inte vara rädd för att leka. Tänk på den!

För övrigt var absolut bästa designfesten Hel Yes! som organiserades av World Design Capital Helsinki 2012; ni kan gå in på www.helyes.fi och se lite vad det handlar om, jag säger bara att det var mycket Kalevala, finsk tango, karelska piroger och storslagen stämning – eftersom det här med design är ”a social culture”. Vi har mycket att lära av denna granne!