Mer & mindre modemakt på museum
Förra veckan såg jag två ganska olika utställningar om gamla kläder: den ena var Modemakt på Nordiska Museet, den andra var Uniform på Armémuseum. På Nordiska Museet blev jag fruktansvärt besviken; på Armémuseum blev jag glatt överraskad.
Nordiska Museets pressinformation börjar så här: ”Ett av Nordiska Museets starkaste profilområden är kläder och mode.” Som exempel nämns utställningen Paris-Stockholm, som efter att ha stått i 20 år plockades ner för att nu under kommande 20 år ersättas av Modemakt. Då vill jag bara säga att den där meningen i pressinformationen genast gjorde sig påmind: det som Nordiska Museet är absolut svagast på är mode!
Efter att ha sett de 42 dockorna i Modemakt kom besvikelsen: jag kände mig så lurad på allt jag inte fick se. Besviken blev jag också på allmänt dålig ”styling” av dockorna: bland annat när jag står framför den fula och på tok för korta dockan som bar upp Sighsten Herrgårds svarta crimpleneoverall, overallen som ska sitta tajt som en kondom hängde nu med flaggande ben, runt midjan hade man knutit skärpet ungefär som man knyter skärpet om morgonrocken … Ni hör hur fel det låter. Var så god och jämför dockan på Nordiska (foto Mats Landin) med äkta Sighsten (foto Ralf Turander).
Förresten titeln Modemakt: folkdräkter och arbetarkläder var i majoritet, vilket generellt inte handlar om modemakt. Men det man kanske tycker i etnologiska kretsar? I mina kretsar vet man att det kan ta hundra år för ett mode att sjunka in …
Kanske kan man få lite doser av ”modemakt” genom de kortare tematiska utställningar som ska komplettera långköraren. Så småningom ska man få se alla de kläder som fått designpriset Guldknappen av Damernas Värld. När man kliver in till Modemakt kan man på en vägg läsa roliga citat av flera Guldknappsvinnare. Jag fastnade för ett av Marcel Marongiu, som passade så bra just nu: ”Mode är kommunikation, förförelse, sex. Och det finns tråkigt mode – när det blir etablerat.”
På Armémuseum handlar det om mode, mycket medvetet: sedan urminnes tider har uniformer påverkats av rådande moden, och vice versa. Tänk gärna Beatles och Sergeant Pepper’s Heart Club Band, och fortsätt tänk uniformsinfluens som det kan se ut på modets scener nu för våren. Tala om modets makt! Samlingutställningen Uniform kommer att stå under två år, men kommer att byta skepnad varje halvår. Just nu visas uniformer på temat Tufft & grabbigt på 20 dockor. Det är hälften av vad Nordiska Museet visar – men det ger dubbelt så mycket!
Som jämförelse visar jag här en tamburmajorsrock från mitten av 1800-talet (foto Torkel Edenborg) – och Peter Jöback i en väldigt ”brandenbourg”-inspirerad silverglänsande jacka, som han bar i lördags när han sjöng ut på Melodifestivalen. (Bilden är från eftersnacket på SVT.)
PS. Gittan undrade nyss hur en äkta “brandenbourg” ser ut. Som på den här Hermes-scarfen: modellmässigt är det en så kallad dolma, en husarjacka med ungerskt ursprung. Brandenburg-modellen är den preussiska husarmodellen, faktiskt döpt efter det tyska landskapet där Berlin ligger. Jackorna fanns i slutet av 1700-talet. I Sverige är faktiskt de här modellerna förlagor till vår svenska husarjacka nu kallad modell Ä. Scarfen såldes på Lilla Bukowskis i december för 1800 kr.
