Maximalt mot minimalistiskt
Ni som känner mig genom den här bloggen vet att jag är en så kallad modernist; jag är svag för minimalistiska, rena, avskalade former med grund i modernismen. Bling och bjäfs är ingenting för mig, och jag har ganska svårt för konsthantverk – men jag kan falla handlöst för excesser när det gäller mode.
Så här, tillbaka i stan efter sommarledigt och inför säsongstarten, tänker jag ställa maximalt mot minimalistiskt när jag – precis som mina kollegor på tidningen gör i senaste numret av ELLE Interiör – väljer mina favoriter.
Ett suveränt exempel på minimalism är Jasper Morrisons telefon för schweiziska Punkt som i Sverige bara finns hos Asplund. Telefonen ligger i en ”vagga” med magnet och kan alltså också fästas på väggen. Man behöver inte lyfta på den för att slå siffrorna. Idén kommer från gammaldags telefoner men är omvänd eftersom displayen finns på framsidan. Det jag gillar är formen och att den så konsekvent följer Jasper Morrisons formspråk. Telefonen är inte bara snygg, den ligger även fint i handen …
Morrisons telefon finns i svart, vitt och rött, pris 1 890 kr hos Asplund.
Som ett exempel på maximalism visar jag en bild av smyckekonstnären Hanna Hedman i ett av sina intrikata smycken. Helt galet underbart, tycker jag, som fick tips att kolla in vad Hanna gör av Anders Ljungberg. Han, själv formgivare och silversmed med smak för egensinniga uttryck, har varit lärare på Konstfack där Hanna examinerades 2008. Hon är också egensinnig, och svag för det inte helt perfekta och lite klumpiga. Vad jag gillar med Hannas smycken är att de är nästan overkliga och ser ut att ha kommit till av en slump: inte då, Hanna tar god tid på sig och lägger stor vikt vid detaljerna. Se mera på hemsidan hannahedman.com och inse varför Hanna just nu är ett av de ”hetaste” namnen i både smyckes- och konsthantverkskretsar.
Hanna Hedman i häftigt halsband av bland annat oxiderat silver och koppar. Foto Sanna Lindberg.
En tredje favorit är en utställning som nu pågår på Malmö Museer fram till 30 december 2012 – Mode utan midja. Det handlar om 1920-talet – och hur modernismen påverkade såväl kläder som frisyrer, smycken, möbler, konst och byggnader. Kläderna är grundbulten i den här absoluta pärlan till utställning. Men det allra bästa är att här sätts de in i ett större sammanhang; på en separat skylt står skrivet vad som hände i världen just då, och det är de uppgifterna man ska bära med sig genom utställningen för att förstå hur ”modernt” och nytänkande 20-talsmodet var – och att det var en viktig del i kvinnans frigörelse. Exempelvis fick vi kvinnlig rösträtt i Sverige 1923. Samma år slog konstfibrer igenom stort, vilket gynnades av konfektionsindustrin och gjorde att modet blev tillgängligt inte bara för dem som sydde upp kläder hos hemsömmerskan eller på ateljé.
1920-talsteckningar Ingénue och Coquelicot från modehuset Jenny, Paris.
