Okategoriserade Publicerad 15 april 2013

Under och ovan ytan

Vad som döljer sig under ytan är något som intresserat mig väldigt länge, men första gången mer specifikt när jag skrev en bok om behåns historia 1994. Eftersom just den historien inte är särskilt lång (men definitivt underhållande!) bestämde jag mig för att det skulle få handla om underklädeshistoria i allmänhet och korsetthistoria i synnerhet: resultatet blev en bok som heter Tidens Under, behåns historia. Nästan allt jag då lärde mig och blev fascinerad av återkom ganska nyligen när jag blev ombedd att skriva texter för den utställning om underkläder som nu visas på Hallwylska museet och pågår till den 9 juni: Under ytan … om de onämnbara vid sekelskiftet 1900. Om ”yta & innehåll” höll jag sedan ett föredrag på Hallwylska och fick på ”bästa sändningstid” tillfälle att berätta om alla möjliga intressanta saker som döljer sig under ytan av klädedräkten förr och nu. Jag tänker att det är dags för bloggen att ta del av det – och sedan kan ni rusa iväg till utställningen!

Två korsetter från 1850-talet, samma period som krinolinen var à la mode: försök att visualisera kläderna och modet, när urringningar var högst diskreta och den smala midjan var viktig. Korsetterna formade kroppen med hjälp av valben och stålskenor. Under krinolinen och mängder av underkjolar dolde sig kvinnogarderobens första underbyxor, de s.k. mameluckerna.

En intressant ”onämnbar” hemlighet från den här tidsperioden är att kvinnliga underbyxor inte existerade förrän på 1830-talet, då var de två ankellånga byxholkar fästa runt midjan. Byxorna var alltså helt öppna i mitten. Utmärkt ”uniform” för prostituerade, men moraliskt sett mycket olämplig för vanliga kvinnor. Först 1905 syddes grenen igen.

Särskilt intrikata var korsetter under sent 1890-tal, den period då S-silhuetten regerade modet med hög byst, extremt smal midja och framträdande bakdel accentuerad av turnyren. Tidigt 1900-tal ”slätades” figuren ut, men den smala midjan var viktig: snörde man sig skickligt hade man ett midjemått på som minst 38 cm, som om två manshänder höll om midjan. Den här korsetten är från tidigt 1900-tal, med fint utsmyckad utsida. De små rosetterna som pryder ringningen lever kvar i behåar senare under 1900-talet: det finns fortfarande nästan alltid en liten rosett mitt fram mellan kuporna på behån.

En av de roligaste hemligheterna är den att somliga damer i överklassen lät pierca bröstvårtorna i slutet av 1800-talet; raffinerat så var det ganska upphetsande med känslan mellan bluslivet och den sidenfodrade korsetten. Aha, tänker ni nu. Och undrar förstås varför fina damer & annars dygdiga hustrur gjorde något så vågat när absolut allt som handlade om sexuell upphetsning var onämnbart. Varför inte? De äkta männen ägnade sig en hel del åt sexuella lekar utanför den äktenskapliga sängen; så vad gör en stackars hustru då om inte går till doktorn och ber om lite piercing? Samma doktor som förresten ordinerade massagestavar; de fanns och var faktiskt elektriska redan på den tiden, vibrationerna ansågs bota hysteri, en ”sjukdomsbild” som uppenbarligen skickliga läkare kunde rubricera som sexuell frustration. Det är sådant som ”döljer sig under ytan” och som absolut hör ihop med underkläder.

En s.k combination för män från tidigt 1920-tal, det finns en knapplucka baktill. Lätt att tänka hur linne & kalsonger delade på sig. Den här typen av underställ användes även som träningsplagg; en och annan kanske minns filmen Chariots of Fire & scenen där idrottsmännen löper på stranden?

Som synes hade alltså även män märkliga underkläder. En del bar även midjekorsetter! Det mest hiskeliga och närmast jämförbart med kvinnors korsetter var annars stärkkragen, den s.k. järnkragen, som var så hårdstärkt att man kunde få skavsår på halsen. Nåja: vill man vara fin får man lida pin.

Vidare i utställningen på Hallwylska: i ett rum visas nutida korsetter, som dessa från Camilla Thulin, en galant dame som tycker det är helt OK att forma kroppen och lyfta brösten. Hon älskar 50-talssiluetten med smal midja som har en hel del gemensamt med 1890-talssiluetten.

Det finns alltså en del nutida formande & formstarka underkläder med i Hallwylskas utställning. Som fru Thulins korsetter: rött och svart förekom mer ofta på 1800-talet än man tror. Om ni tittat på tv-serien Mr Selfridge (vars fortsättning som är på gång jag verkligen ser fram emot!) kan ni föreställa er att Lady Mae Loxley, en fräck dam med ett förflutet som dansös, hade en röd korsett. Korsetter är för övrigt ett fenomen som fascinerar många nutida designer & som tilltalar oss kvinnor: det räcker inte med Spanx (www.spanx.com) som ”suger in” midjan, det är ju det som händer under klädernas yta i en tid när själva ytan är nog så intrikat och mer intressant. En av de vackraste nutida korsetterna har Lisa Laurell Amandonico designat. Var så god:

 

Är inte den här absolut underbar? Lisa Laurell Amandonico, sistaårselev på Beckmans, har gjort den här korsetten (eller korsett-livet) som ett inslag i en kollektion för 5th Avenue Shoe Repair; den ingick i ett elevarbete och projekt för NK i vintras. Lisa är fascinerad av formande, skräddade plagg och dess konstruktion och vill att korsetten ska vara ett synligt plagg som signalerar styrka. Här flyttar valbenen ut till ytan i dekorativ cording, rep klätt med läder.

Nu kan jag inte låta bli att kliva in i nutiden och behå-historia. Behån som sådan ”föddes” när fransyskan Herminie Cadolle 1889 gjorde om överdelen av bluslivet under korsetten till ”bröstformare”, la brassière. Än idag är firman ifråga suveräna på måttsydda behåar, och minsann korsetter: www.cadolle.com Men den moderna behån utvecklades i USA, av bl.a. Warners, tidigt 1900-tal. Det var också de som lanserade korseletten ”The Merry Widow” 1959 och som gjorde reklam för sina behåar med texten ”What God has forgotten we will fill with cotton”. Djärvaste & roligaste greppet i historien om vad som döljer sig under ytan kom ändå med nyligen 95-årsjubilerande behåmärket Maidenforms berömda annonskampanj som startade i mitten av 1950-talet. Temat var drömmar. I den första annonsen sitter modellen (Lisa Fonssagrives Penn för övrigt) nära nog fullt påklädd, förutom behå istället för blus, på varuhusets hattavdelning – texten lyder I dreamed I went shopping in my new Maidenform bra. ”Drömkampanjen” är annonsbyråhistoria, som jag önskar jag visste mer om, men jag vill förstås tro att det var en kvinna som kom på idén. Hur som helst, här nedan kommer ett fint exempel från 60-talet:

Här handlar det om: ”I dreamed I barged down the Nile in my Maidenform bra.” Kan det vara samma år som Liz Taylor spelade Cleopatra? Alltså 1963. Bara två år senare är behån utan spetsiga kupor och 1968 är det dags att bränna behån på bål. Dröm-kampanjen fortsätter: idag kliver Maidenform-modellerna ut på New Yorks gator och har en snygg spetsmönstrad, svart behå. www.maidenform.com Maidenform är f.ö. något av världsmästare på foundation garment, alltså formande elastiska underkläder.

Jag säger som vanligt, enjoy!

 

Böcker Publicerad 17 december 2012

Modemässiga hårda paket

Alla som känner till mig på ett eller annat vis vet att ”hårda paket” är det absolut bästa jag vet – året runt. Det gäller såklart böcker, men en och annan dvd sväljer jag också. Men nu ska inte jag skriva min önskelista utan tänker komma med fashionabla boktips av det slag som moderoade inte kan leva utan. Helt efter Oscar Wilde-principen: ”Enda sättet att övervinna en frestelse är att ge efter för den.”

I det här bok-blocket finns åtminstone sju böcker att längta efter. Listan kommer …

Lite svårt att ”läsa av” omslagen, men här kommer mina recensioner:

Mario Testino: In Your Face; Katalogboken big time från utställningen på MFA i Boston, man får med sig alla bilder så inte behöver man sörja över att inte ha sett utställningen. Ibland är dessutom böcker ett bättre sätt att ”se” utställningar. Här blir det full pott av glassiga Mario.

Grace, A Memoir, av Grace Coddington. Efter filmen The September Issue blev rödhåriga, frispråkiga Vogue-redaktören så poppis att den här memoarboken tjatades fram. Grace gör ingen besviken, hon berättar om ”allt”: från sin modellkarriär till hur det är att jobba på Vogue och varför hon älskar katter. (Hon har tidigare gjort en väldigt rolig bok om sina katter, där katterna berättar om hur det är att sitta front row & umgås med tjusigt modefolk.) Inte alls så torrt som det låter, tvärtom; för den som var med på 60–70-talen är boken extra rolig eftersom den innehåller en hel del fashion-gossip, trots att Grace försöker hålla låg profil. (För den som vet: bara det där att hon dejtade & gifte sig med Michael Chow/Mr Chow säger en hel del om henne som ”a really hot chick”.) I slutet av boken listas hennes favoritjobb, och då förstår man precis varför Grace anser att ett modejobb ska vara en fantasifull bildberättelse, ”en idé om mode”, och inte en oinspirerande klädkatalog; det var det hon oavbrutet försökte säga i The September Issue.

Vogue, The Editor’s Eye; Carine Roitfeld, f d chefredaktör på franska Vogue, är en av redaktörerna. Häftig bildexposé. Utmärkta tips för hågade stylister av idag. Håll ögonen öppna efter den HBO-dokumentär på samma tema som kommer.

The Sartorialist – Closer, av Scott Schuman; uppföljaren till super-duper-populära The Sartorialist, som fortfarande är bästa bildberättelsen av gatu-fashionistor. (Mitt sidotips är Ari Seth Cohens Advanced Style, där bara äldre damer porträtteras. Den boken är hur underbar som helst!)

W: The First Forty Years; månadsmagasinet W, som ”föddes” ur branschens dagstidning Women’s Wear Daily, firar 40 år med den här mycket maffiga bilderboken i storformat. Den är ett måste för den som vill ha koll på hur modemagasin i allmänhet har utvecklats och förändrats. John Fairchild, som var tidningens idégivare & förste chefredaktör, myntade f ö uttrycket fashion-victim; det var inte en komplimang! Han hittade också på Inne- och Ute-listorna, som var hejdlöst roliga – och väldigt användbara, minns jag, som ofta refererade till dem när jag skrev mina krönikor ”det allra senaste” i Damernas Värld.

Alexander McQueen: The Life and the Legacy, av Judith Watt; författaren är en av branschens bästa journalister, bara det en garanti för bra läsning. I övrigt ett absolut måste för alla oss som inte kan motstå extraordinära (och neurotiska) begåvningar, och McQueen var en av dem som har en (nästan) lika stor plats i modets hall of fame som Yves Saint Laurent. Jag vet att min mesta modeidol Diana Vreeland hade gillat honom.

Opening Ceremony, av Carole Lim & Humberto Leon; firar 10-årsjubileum för butiken med samma namn med den här boken. Skojigt, men jag är inte jätteimponerad.

Bob Recine, Alchemy of Beauty, av Rene Ricard; Bob Recine är en av branschens galnaste & mest kreativa stylister, som bl a gjort otroliga hårkreationer åt lovely Lady Gaga. Mycket inspiration, alltså.

Och så kommer några icke bildsatta tillägg som hör hemma i modevänners bibliotek:

Schiaparelli & Prada: Impossible Conversations; Mycket intressant katalogbok som hör ihop med utställningen på Metropolitan Museum of Art, där olika ”kläduttryck” av Elsa Schiaparelli & Miuccia Prada jämförs och ställs mot varandra; i mitt tycke är det mest fördel till den fantastiska, galna, fantasifulla & excentriska Schiap, som är/var en av branschens största personligheter. Till utställningen gjordes en fiktiv filmad konversation mellan damerna, i boken kan man läsa de nog så skärpta texterna.

Antonio Lopez: Fashion Art Sex and Disco; det här är ”a special treat” för oss som gillar illustratören Antonio Lopez’ skärpta, härliga, färgstarka teckningar. Antonio Lopez, 1943–1987, som (förstås) var ett av modets många aids-offer, var på 70-talet branschens mest stilbildande modetecknare. Att det var han som ”upptäckte” Jerry Hall & Pat Cleveland som modeller gör inte saken sämre; han var också en livsnjutare & entertainer som under en period gjorde livet roligare för bl a Karl Lagerfeld …

The Little Black Jacket, av Karl Lagerfeld & Carine Roitfeld; stor & för all del stilig bok från ”smala” tyska förlaget Steidl, som Karl Lagerfeld har speciella avtal med, men jag måste få erkänna att jag tycker att boken är väl ”smal”. Hennes styling är förstås skarp, men hans fotografi är förväntad. Och ja, det handlar förstås om Chanel-jackor.

Helmut Newton 1920–2004; katalogboken till den härliga & fina utställningen på Grand Palais i Paris, finns på franska & engelska. Bra komplement till andra Newton-böcker, utmärkt exposé över hans verk för den som inte känner till alla hans bilder. Texterna är största behållningen; inte undra på det eftersom änkan June, alias fotografen Alice Springs, gör sina tillägg.

Men kära läsare, glöm för all del inte den här boken: Modebibeln av Karina Ericsson Wärn, som är det bästa som hänt svensk modebransch i år!

Handlar det bara om mode görs världens bästa böcker i ämnet utomlands. Jag tror envist så att det beror på att vi inte har så mycket tilltro till dräktkultur i Sverige. Men så kommer undantagen. Till dem hör Karina Ericsson-Wärns Modebibeln: jag rekommenderar den inte bara för att jag gillar Karina (som gillar mig; jag får fina komplimanger i boken) utan därför att det är en väldigt bra exposé över svenskt mode från slutet av 1800-talet fram till idag. Inte minst gillar jag den jämförelse som görs mellan supertrendiga Acne & bästsäljande Gudrun Sjödén, det kapitlet sammanfattar på flera sätt fenomenet svenskt mode; å ena sidan så trendängsligt, å andra sidan så torrt kommersiellt. Ett kapitel som på sätt och vis ”bildsattes” i den dokumentär som Helen Elmquist gjorde för SVT Kultur Special – Modets pantertanter. www.svtplay.se/video/891595/modets-pantertanter Helt lysande! I det programmet träffar man tre damer som satt & sätter viktiga avtryck i Sverige: härliga, galna Gunilla Pontén, jämlika Mah-Jongs Kristina Torsson & kulturtanternas favorit Gudrun Sjödén. Av Gunilla Pontén ville jag få mer, men det är för att jag: 1/anser att hon är en av Sveriges ytterst få egensinniga & originella formgivare, 2/tycker oerhört mycket om denna eviga tonåring & räknar in henne bland mina vänner. Undrar just när Kultur Special släpper dvd:n Modets pantertanter? Med extra allt i form av bortklippt material? Det kunde bli en svensk variant av min senaste favorit-dvd om Diana Vreeland, The Eye has to Travel. Ni vet det sedan tidigare, men det är fortfarande ett himla bra hårt paket! When ever.

Och gäller det inte mode utan livets väsentligheter i största allmänhet så upprepar jag att Fifty Shades of Grey del I är OK läsvärd på engelska (you will learn a few good tricks, sexually) och att Caitlin Morans otroligt roliga & skrattretande How to be a woman också ska läsas på engelska; båda finns i pocket och kan bli fina små paket under granen. Enjoy!

 

 

 

Okategoriserade Publicerad 05 september 2012

Fashionabelt …

Alldeles nyligen var det modevecka & Damernas Värld delade ut sin 31:a Guldknapp. Om modeveckan säger jag inte så mycket, men jag är glad att en av mina favoriter, Ann-Sofie Back, fick bra recensioner – det är hon alltid värd, därför att hon är så absolut egensinnig. Om Guldknappen vill jag säga att jag tycker att det är tråkigt att juryn hellre tittar på ”god årsomsättning” än ”intressant begåvning”; det hade sett så bra ut om Altewai.saome fått knappen istället för Hunky Dory. För mig personligen är annars ”knappfesten” en av årets roligaste, det är som en klassfest för modemänniskor. Jag fortsätter i modets tecken, med två nyutkomna böcker:

Tidigare ledarskribenten på DN, Barbro Hedvall, har skrivit Maktens signaler: Från plym till naket huvud. Omslagets röda klack ”signalerar” vad det bland annat handlar om: stil och politik.

Maktens signaler (SNS Förlag) är en udda modebok som väcker en hel del tankar om kläders betydelse och som skärskådar uttrycket ”som man är klädd blir man hädd”; dvs att man blir bedömd efter hur man är klädd. Särskilt känsligt för makthavare och politiker. Sådant som märkesväskor göre sig inte besvär hos svenska politiker, men att gynna modeindustrin är helt OK för franska presidentfruar. Om detta och mycket annat skriver Barbro Hedvall lagom bitskt; jag tycker nog hon kunde tagit ut svängarna mycket mer. Á propos röda klackar: det var en subtil liten maktsignal som bland andra Ludvig XIV lade sig till med.

Modebibeln är en tjock och snygg bok som berättar om svenskt modes allmänna utveckling 1867–2010. Pryder sin plats på soffbordet och lär bli ett måste för modeintresserade.

Så var det dags igen, att skriva modehistoria på svenska. Ska jag skryta lite, och det gör jag, menar jag att Modebibeln, den svenska av Karina Ericsson Wärn (Bonnier Fakta) är en värdig efterföljare till min egen Modeboken 1900–2000 som kom ut för elva år sedan. I Modebibeln ställs fokus in mer på det svenska än det allmängiltiga och synnerligen grundligt. Riktigt bra och rolig läsning, jag skriver under på pressreleasens kommentar: En välsydd stilstudie om mode ”Made in Sweden”. Det är inte mycket som saknas; sådana petimetrar som jag saknar alltid något men jag nöjer mig med att det är svårt att få med ”allt”, på det stora hela är ”kartläggningen” rätt och riktig. Uppskattar speciellt kapitlet om H&M:s hemligheter, att Gul&Blå fått ordentligt utrymme och den sakliga jämförelsen mellan Gudrun Sjödén och Acne; framför allt den senare är en riktigt, riktigt bra analys över vad svenskt mode handlar om. Jag gratulerar Karina till praktverket och rekommenderar varmt boken till alla mode- och stilnördar!

Okategoriserade Publicerad 29 augusti 2012

Intermission

… kallas det när det är paus mellan akterna på teatern, eller när filmen är så långlång att ”mellanakt” är nödvändig. Här på bloggen har det blivit ”intermission” på grund av envisa förkylningar. Jag kommer igång igen när hjärnan och skrivglädjen fungerar som de ska. Men lite ”food for thought” blir det ändå: det är ganska mycket med blingbling och excesser nu. Fortfarande, kan man sucka. Men tänk förbi Hollywood-fruar, Dallas och dito. Tänk istället glamorös punk. Som smakprov bifogas bilder av Marc Jacobs limiterade kollektion solglasögon med Swarovski-kristaller i rött och grått.

Glasögonen finns bara i serie om 500 styck. Kommer i ”utvalda butiker” i november. Kostar 9 400 kr. Ack ja: man kanske kan köra lite hem-fix och klistra strass eller nitar på några gamla brillor i XL-format?

Att jag tillägger ”hem-fix” är egentligen helt i sin ordning, det ligger också i tiden med gör-det-själv-projekt. Enligt principen redo, recycle, remix. Jag återkommer till det framöver. Här kan jag inte låta bli att tänka ”Fifty shades of grey” när jag tittar på de grå, glittriga glasögonen: ja, det har förstås med EL James’ bästsäljande erotiska roman-svit att göra. Jag har tjatat om den tidigare. Intressant fenomen. Vet ni varför det kallas mommy-porn? Jo, därför att det läggs sådan vikt vid fluffiga handdukar, krispiga rena lakan, intrikata underkläder, snygga grå sidenslipsar (som sex-redskap!) och väldoftande oljor – det är liksom ”inramningen” som skapar intimitet …

Okategoriserade Publicerad 24 juli 2012

Spridda sommarskurar …

För mig började sommaren med ett besök i Paris, där det bara regnade när jag ändå satt tryggt inomhus på en långlunch … Numera är sommarlov – jo, det får man säga även som frilansare! – gärna långa luncher, gärna med animerade diskussioner, gå på roliga utställningar, läsa roliga böcker och ”bara vara” i största allmänhet. Det är det som innebär ”att berika själen”; ungefär som en mänsklig ekorre lagrar jag det själsliga förrådet jag ska leva av när vintern kommer – det gäller att vara ute i god tid.

Den här bilden är tagen av en god vän i Paris: det är terrassen till restaurangen Minipalais i Grand Palais. Utmärkt lunchadress. Särskilt om man ska gå på utställning i Grand eller Petit Palais. Annars tycker jag miljön förmedlar Pariskänsla, det där som romantiskt så på film rubriceras som ”we will always have Paris” eller ”Paris är värt en mässa”. Grand Palais är ett otroligt vackert och arkitektoniskt intressant jugendpalats som byggdes 1897, inte för att man skulle bo där utan därför att man skulle göra utställningar. Kolla www.grandpalais.fr

I Grand Palais pågår fram till 30 juli en retrospektiv utställning med Helmut Newtons bilder. Jag försäkrar: bara den är en bra anledning att besöka Paris. Inte bara förutsatt att man gillar Helmut Newtons ofta nog kontroversiella, och dubbeltydigt sexistiska bilder. Han är en av mina favoritfotografer, av flera anledningar. Han hade humor och så var han fena på att gestalta starka kvinnor. Vilket tydligt framgår även i katalogboken, Helmut Newton 1920–2004, som förstås finns på www.amazon.co.uk

Det här är två av mina favoritbilder tagna av Helmut Newton 1975 för franska Vogue, med Yves Saint Laurents som det då hette s k byxdressar. Bilden till höger refuserades, den ansågs för vågad. Bilden till vänster blev en klassiker i modesammanhang: den brukar illustrera genombrottet för byxkostym för kvinnor, i princip är det den första varianten av powersuit – ett begrepp som slog igenom på 1980-talet. Det hade Helmut Newton känsla för långt innan dess.

Handlar det bara om mode & utställningar & besök i Paris är Louis Vuitton-utställningen på Louvren/Musee des arts decoratifs en bra ursäkt. Sevärd. Lita på mig. Inte minst är det intressant att se hur omfattande bagage som överklassens damer behövde för att frakta sin underklädesgarderob; tänk korsetter, krinoliner, underkjolar osv. Idag packar vi lätt och riktigt lättsamt.

Otroligt sensuella och absolut lättviktiga underkläder gör svenska Katarina Nyman. Sexy like hell, om jag så säger. Här syns slipdress Klara. Mera kan ni kolla på www.katarinanyman.se

Nära nog osökt är vi nu inne på sex. Jag nämnde ju det där sommarnöjet att läsa roliga böcker: well, now we are talking – och vi talar om sex. Och om årets trendigaste bok: Fifty Shades of Grey.

Så här ser det engelskspråkiga omslaget ut. Smart nog: hur man använder sidenslipsar ingår i sexskildringarna. Det är första delen i en trilogi av brittiska EL (Erika Leonard) James som först gavs ut som e-book. Böckerna har blivit så populära att både sängkläder & underkläder i serien Fifty Shades är på gång.

Boken kommer på svenska i höst, med den lite tråkigare titeln Femtio nyanser av honom. Jag skriver ”tråkigare” eftersom just ordet/namnet Grey är så pass viktigt i sammanhanget att trendanalytiker nämner den här boken som ett slags axiom för att grått blir modefärgen 2013; ska det hårklyvas handlar det om ”gråzoner” på flera plan. Men: till att börja med är gatstensgrått häftigt inom inredning och mode, och grått hår (slingat, färgat, naturligt) är supertrendigt i modevärlden. Sedan kommer gråzonen, eller snarare glöm den: sex är kul, sex är sexigt, sex är allmängiltigt – ”att ha sex” är faktiskt något absolut alla tänker på. Jag har läst alla tre Fifty Shades-böckerna, bara för att jag blev så intresserad av att det skrevs så mycket om dem och varför de blev så trendiga. Första boken är absolut bäst, inte minst därför att det är en kvinna som beskriver (och skriver om) riktigt avancerade sexscener; det är det som är märkvärdigt med böckerna. Från chick-lit till soft-porn. Ingenting att mörka om: sex säljer, man kan nästan säga att ”sex är det nya svarta”. Hittills har Fifty Shades-trilogin sålt i drygt 15 miljoner ex. Mycket mer än vissa nog så omtalade deckare …

From shades to shades: runda solglasögon à la 60-tal är otroligt inne. Modellen Carry Over kommer från italienska Sunette och finns bland annat hos www.artilleriet.se

Solglasögon-säsong är det faktiskt; skiner inte solen så är det cool i största allmänhet. Eller ännu bättre: Sunglasses are better than a face-lift. They hide the ravages of time and let you spy. Detta säger Mary, en av de många klädroade äldre damerna i Ari Seth Cohens bok Advanced Style. Boken är en fortsättning på ett bloggprojekt, om gamla kvinnor som älskar att klä upp sig, som Ari Seth Cohen drivit i flera år. Bloggen är riktigt rolig, och fylld med filmade intervjuer. Klart sevärda är exempelvis konstnären Molly Parkin, designern Zandra Rhodes och stilikonen Iris Apfel. Kolla: www.advancedstyle.blogspot.com