Inredning Publicerad 22 januari 2013

Lite lagom vårkänslor

Fresch var temat för Formex-mässan som nyss gick av stapeln: alltså fräscht på ren svenska. Tänk för all del grönt (som bladgrönt) och försök få lite vårkänslor. Lite svårt på grund av vädret. Men försöka duger, man ska ju se framåt trots att det är lågkonjunktur. Beväpnad med beskedet att det bland annat skulle handla om att ”säsongens krispiga färgtema leker med sorbetpaletten; rosa, solgult och himmelsblått kombineras med en bas av vita nyanser, bruna naturtoner och matta metaller som guld och koppar” begav jag mig på trendspaning. Såg det som min uppgift att leta efter prylar som man blir glad av, och nog fanns de även om det var lätt att gå vilse i shabby-chic-utbudet och bli huvudvärksbedövad av otaliga doftljus. Jag, som annars inte faller för det färgglada, blev riktigt uppmuntrad av nya färgglada kaffeservisen Pop hos Sagaform, formgiven av duktiga (och trevliga) Ann-Carin Wiktorsson. Fräscht som bara den, och särskilt trevligt att Sagaform visar ny och egen design …

Blanda & ge är devisen för servisen Pop i stengods: åtta 70-talsfärger blandas i sju olika produkter där så att säga allt udda blir jämnt. Fina lilla kannan kostar 169 kr, kommer ut i butik under våren. www.sagaform.com

Formex-mässan har också sitt eget designpris, Formidable: priset tilldelas ett företag som ställt ut under 2012 och en produkt väljs ut av en jury med Stefan Nilsson från Trendgruppen i spetsen. Skärpta jurymedlemmar är designprofessor Kerstin Wickman, designern Monica Förster & min journalistkollega Dan Gordan på Sköna Hem. Valet föll på vasen Fanny, tillverkad i mässing av Klong (www.klong.se) och formgiven av smarta arkitekten Ami Katz. Håller helt med juryn om att vasen är stram, lekfull och innovativ.

En stiliserad bukett som egentligen inte kräver några blommor, så kan vinnar-vasen Fanny beskrivas. Ami Katz kom på idén när hon skulle ge en viss Fanny en 50-årspresent, och presenterade vasen för Eva Hjertberg på Klong som förtjust satte den i produktion.

Formex låter också folk rösta fram priset Folkets Val på nätet. Mer därom på www.formex.se Jag kommenterar valet av käppen från danska Nobaloney Aps med att den tråkigt nog påminner om Nanna Ditzels käpp från 1958, från danska Orebo. Så är det nu i designvärlden, att man ofta blir påmind om goda originalidéer. OK, man kan också säga att man ”återbrukar” idéer.

Redan innan Formex fick jag tips om amerikanska Kobo Candles (www.kobocandles.com) speciella Seeds Collection som Spagency (www.spagency.se) visade på mässan. Det är en idé som jag gillar skarpt: pappersförpackningen till doftljuset är helt enkelt en fröpåse, som innehåller exempelvis timjan, tomat och ringblomma. Man blötlägger förpackningen och sätter den i jord, vattnar regelbundet och väntar snällt på resultatet. Doftljusen har ovanligt diskret doft, och glasen kan mycket väl återbrukas som vanliga dricksglas. Inte för inte tänker jag sustainism: recycle and reuse!

Snäll doft av ringblomma sprids ur doftljuset från Kobo Candles, och förpackningen är alltså en fröpåse värd att plantera.

I grannmontern hittade jag L:A Bruket från Varberg som har en härlig serie så kallade spaprodukter i enkla, snygga plastförpackningar. Ekologiskt och närproducerat klingar fint; det är det vi ska satsa mera på. Finns bland annat hos Posh Living och Room. www.lillabruket.se

Havssalt, vegetabiliska och eteriska oljor, med doft av salvia, rosmarin och lavendel i 250 gram kroppsskrubb från L:A Bruket. Precis vad vintertrötta, torra kroppar behöver!

Annars: mest korkat tycker jag att det är att göra keramikmuggar som ser ut som pappersmuggar, det syns alldeles för många sådana dumheter, tala om take away; klyftig är nog egentligen Koziols spoonstick, sked & ätpinnar i ett, men ätredskap i gladfärgad plast känns väldigt barnsligt; absolut mest smart är Remake, Stadsmissionens återbruksprojekt där exempelvis slitna handdukar blir småbarnsklänningar, vilket visades i Moderådets utställning; young & crazy är väl vad jag kan säga om de pyttesmå dödskallarna i keramik hos Mateus; mest trendkänsligt är att ge svart nya färgnamnet lakrits, som Moderådet gjorde i sin färgkarta och i trendutställningen, lakrits är dessutom just nu mest intressanta smaktillsatsen i gastronomivärlden; klart skojigast var påskkycklingarna gjorda av (gula) plastremsor hos Afro Art, ett företag där man ofta hittar helt geniala men absolut onödiga ”accessoarer” gjorda av återbrukade plastpåsar, aluminiumburkar och andra förpackningar – där blir sustainism kreativt och humoristiskt, dessutom handlar det om att skapa jobb åt kvinnor i Sydafrika. Mycket kul finns i butikerna men titta också på fliken ”folkkonst” på www.afroart.se

Avslutningsvis: när jag går runt på mässor som just Formex (eller Ambiente i Frankfurt) får jag numera skamkänslor & dåligt samvete över och inför konsumerism & välfärdssamhällena; det är faktiskt lite otäckt hur otroligt många onödiga prylar och pryttlar som exponeras, så för femtielfte gången tänker jag på sustainismens manifest ”recycle and reuse rather than replace and throw away” och även på sportmärket Patagonias kloka motto ”reduse, repair, reuse, recycle” (www.patagonia.com). Inte särskilt osökt tänker jag på vad min före detta man brukade säga, att när han var liten lekte han med kottar & trådrullar, mer märkvärdiga än så behövde inte leksaker vara.

Böcker Publicerad 13 november 2012

Bokrelease, i egen sak

Att göra reklam för sig själv är högst legio i bloggbranschen. Så då gör jag det också och det får handla om en speciell bok som släpptes på Bokmässan. Att besöka Bokmässan i Göteborg är en upplevelse utöver det vanliga. Både vad gäller att frottera sig med kändisar, stjärnkockar, stjärnförfattare & deckardrottningar – och alldeles vanliga människor i mängd, gärna iförda barnvagn så de har någonstans att förvara böcker de köper billigt eller vill ha signerade. Jag har besökt denna ”böckernas Kiviks marknad” flera gånger. Andres Lokko skrev i SvD att det var som en ”gigantisk kulturell firmafest”. Helt rätt, om man med det menar att beblanda sig med förlagsfolk, redaktörer och alla slags författare. Full rulle hela tiden, och långt in på nattkröken. Fluga på väggen ska man helst vara i baren på Park Hotell. Dagligdags, under fyra dagar, handlar det annars om sälj och höras bäst. Första gången jag var på Bokmässan skulle jag presentera en bok om behå-historia, och fick nöjet att ”överrösta” självaste Jan Guillou; vi befann oss i montrarna mitt emot varandra, och det var fler som ville lyssna på mig än Guillou så då kunde man bara konstatera att den gången var det mer sälj i behåar än agenter … Den här gången var ärendet att presentera coffee table-boken Att leva med konst & design hos lilla förlaget Bladh by Bladh, i en pyttemonter snett mittemot mässans allra största monter (Bonnierförlagen) där kändisar & stjärnor av alla slag avlöste varandra – såklart det blev mer sälj i Tommy Körbergs memoarer än i vår bok … (Tommys memoarbok Sjung tills du stupar är f.ö. rolig och läsvärd, han är befriande ärlig och rättfram. Skönt med folk som har självironi & självförtroende.)

Så här såg det ut när ”min” senaste bok landade på Bokmässan: det roliga är förstås att jag vet vilka som bläddrar så intresserat.

Strax ska jag visa omslaget på den bok jag medverkat i, som textförfattare. Boken ifråga heter alltså Att leva med konst & design: den handlar om att titta in i 22 olika konstsamlares hem, så i och för sig är det fråga om inredning men med fokus på vad som hänger på väggarna. ”Att göra en inredningsbok med konsten så som den placerats i olika hem är en lysande idé”, tycker min kära kollega Karin på Elle Interiör. Ett litet genidrag blev att det finns texter om samtida/nutida konstnärer & designobjekt i varje kapitel; det där är egentligen för att jag tycker det är kul om man också får lära sig något – inredningsböcker behöver ofta lite mer innehåll än bara snygga bilder. Bilderna i den här boken är tagna av Anne Nyblaeus, som tillsammans med stylisten Anette Mörner gjort alla reportagen och som redan för två år sedan kom på idén att även göra bok av dem. Himla bra julklapp är det, tycker jag.

Varsågoda, omslaget till boken Att leva med konst & design, så ni vet vad ni ska titta efter i bokhandeln. Kolla också förlagets hemsida: www.bladhbybladh.se

Nu är det förstås så att har man skrivit om hur det är att leva med konst & design så får man frågor i ärendet. Av en konstnärsvän fick jag frågan om jag själv lever som jag ”lär”: ja, det gör jag faktiskt. Jag har bara ”handplockade” konstverk av vänner, och jag har en del designklassiker. Av inredningsroade får jag frågor om hur man ska hänga konst: då svarar jag att det inte finns några regler, häng eller placera precis som du vill och strunta i vad som står i inredningstidningar. Av andra får jag frågan om jag har några råd om hur man köper konst: lita på det egna omdömet, strunta fullkomligt i trender och köp bara med plånboken om du är ute efter att investera – att ”klistra dollar på väggen” är annars rätt amatörmässigt.

En kul grej på Bokmässan är seminarierna, där man bland annat kan höra författare tala om aktuella böcker. Många av de där samtalen lever kvar på nätet. Ett av de roligare, tyckte jag, var UR Samtidens samtal med Karina Ericsson Wärn (aktuell med Modebibeln från Bonnier Fakta) och Camilla Thulin (ny stilbok) lett av Susanne Ljung. Var så goda och kolla länken: http://www.ur.se/id/172195 Och sedan kan ni fortsätta och kolla på Karinas och Camillas gemensamma blogg www.granntanter.se – den är riktigt, riktigt underhållande!

Á propos mode är det mycket snart dags för avancerade modemänniskor att köa hos H&M för kollektionen av Maison Martin Margiela. Allt finns till beskådande på www.hm.com/maisonmartinmargiela Jag hade nog tänkt köa, men jag ser att jag redan har en svart Margiela-kavaj förvillande lik den som ingår i kollektionen … Ja, jag vet, man kan ha hur många svarta kavajer som helst, men just nu tycker jag att sju stycken räcker bra.

 

 

Böcker Publicerad 18 juni 2012

Om bokhyllor & böcker

Ni kan den säkert alla: visa mig vad du har i bokhyllan och jag ska säga dig vem du är. Det där är nog så tankeväckande även om man bara använder bokhyllan som avställningsyta för prydnadsföremål och tv:n. Att bokhyllan inte längre handlar om böcker, eller ens speglar förhållandet till böcker, inser jag efter att ha läst några bloggar och en nyhetssida: det är absolut inne med bokhyllor verkar de tycka som var på Planoforms butiksinvigning (www.planoform.se), där bokhyllorna från Lema var klara eye-catchers. Men jag blir nästan tokig när jag läser att det senaste i New York ska vara att hyra in en inredningsstylist: ”Med snygga föremål och rätt böcker ser stylisten till att avspegla din personlighet och ditt sinne för inredning och design.” Nu ser ni förstås att bokhyllan Selecta på bilden här nedan (www.lema.se) är ganska stajlad, men i Planoforms Stockholmsbutik var bokhyllorna fyllda med så många roliga böcker att jag tänkte att de måste ha en rolig personal … Å andra sidan var bokhyllorna också fyllda med prydnadsplotter, och en hade tv:n bakom en skjutbar vägg där man kunde hänga en tavla på framsidan, så det där att se bokhyllan som ett slags inredningsutställning stämmer säkert … men säg aldrig till mig att ”det är det nya svarta”!

Min personliga dröm är en skräddarsydd bokhyllevägg som rymmer alla olika bokformat, i ”vanliga” standardmodeller har jag svårt att få plats med alla mina mode- och fotoböcker. Antingen anlitar man snickare, eller så kan man fundera på Lemas hyllsystem Selecta som har sju olika moduler; det skulle göra att bokhyllan blev inrutad ungefär som en målning av Mondrian. Priset? 30–60 000 kr.

Att böcker i sig är något av utrotningshotade objekt är vi många som är medvetna om. Digitala böcker sitter på uppenbara fördelar: tar inte plats i bokhyllan och samlar inte damm, lätta att köpa, lättare att resa med, definitivt eko-vänliga eftersom man slipper bekymra sig om hur många träd som fällts eller hur giftig trycksvärta är. Men estetiken saknas, liksom känslan av att bläddra och känna skön papperskvalitet. Illustrerade böcker lär överleva, men pocketböcker lever farligt. Själv är jag bokälskare, gillar som sagt särskilt foto- och modeböcker, och håller med bokberoende Karl Lagerfeld: ”Böcker är en inbunden drog utan risk för överdos; jag är det lyckliga bokoffret.” Andra slags böcker har jag nu kommit på att ge bort när jag läst dem, så får de cirkulera och göra andra glada och till sist hamnar de nog i en bokhylla hos någon som gillar att ha dem kvar. Alltså: dags för lite lästips.

Diane Keaton pryder verkligen omslaget på memoarboken Än en gång. Därmed behöver jag inte tjata mer om hennes klädstil, den är ungefär densamma som i filmen Annie Hall; lite secondhand, gärna maskulin och då och då Ralph Lauren, som f.ö. inte alls stylade henne i filmen, det gjorde hon helt och hållet själv förutom någon herrskjorta från nämnde Ralph Lauren.

Nu kommer jag att vara lite lat. Jag visar visserligen ovanstående bokomslag, men i övrigt kommer jag bara att ge titlarna. Som vanligt är alla goda ting tre; i och för sig är det inga direkt lättsamma tips jag kommer med, men å andra sidan tycker jag att det ibland är skönt att läsa något som drar igång tankarna och skakar om medvetandet.

Än en gång, av Diane Keaton, Albert Bonniers förlag. Det har skrivits en hel del om boken eftersom Diane Keaton är den hon är, och eftersom hon länkar sin mamma Dorothys historia till sin egen och funderar klokt över kvinnors olika val i livet. Det är det som gör den engelska titeln mer dubbelbottnad, Then Again. Helst ska boken läsas på engelska och klart läsvärd är den. Hur som: Diane Keaton är en både välskrivande författare och mycket sympatisk, eftertänksam kvinna. Och rättfram: hon hymlar bland annat inte med hur hon kämpade med bulimi. Att Hollywood-skvallra är inte hennes grej, så det blir inga juicy bites om älskarna Warren Beatty och Al Pacino, men förhållandet till och vänskapen med Woody Allen skildras så fint att man blir rent kär i honom.

Stål, av Silvia Avallone, Natur & Kultur. Utan vidare menar jag att det här är ”årets bok”: den har allt en läsvärd och bra bok ska ha, den är både sorglig, älskansvärd, kärv och saklig och griper så ordentligt tag att man snudd på måste sträckläsa den. Även om historien om tonåriga Anna och Francesca är ganska cynisk och ger en mycket svart bild av livet i en fattig industristad, där det lokala stålverket är nedläggningshotat. Här är vi ”tillbaka” i ett Italien som långt tidigare skildrats på film, tänk La Strada och Bittert Ris. Eller tänk för all del Gomorra av Roberto Saviano. Men den här boken, som är Silvia Avallones debut från 2010, är så mycket bättre skriven. Och uppenbarligen väl översatt, av Johanna Hedenberg.

Tabula Rasa Hotels, av Jonas Joelson, Forum bokförlag. Och här är ytterligare en hårdkokt och välskriven roman, om den svenska reklamvärlden i Acnes ”glamourskugga” om jag så säger. Ingen särskilt ”söt” historia, fast kärleken segrar. Krass och otäckt bra. Om det var en drink skulle jag säga att den är ”stirred but not shaken” – den biter. Jonas Joelson är copywriter, har gått på Benettons reklamskola Fabrica och har bl.a. arbetat med Acne; det här är hans debutroman. Jag väntar mig gärna mer från samma skarpa penna.

Inredning Publicerad 10 februari 2012

Sitt vackert & skönt

Dags igen att rapportera från årets möbelmässa. Som också är branschens bästa & största ”personalfest”. Det är nu inte bara så att man tittar på nyheter utan även så att man vimlar mycket intensivt, både på mässan och efterföljande partyn – och diskuterar väsentligheter. Som det här självklara med kvalitet & sustainism. Eller var gränsen går mellan off-miljö och hem-miljö; det är inte mycket som skiljer eftersom många lounge-möbler passar lika bra i hemmet som på hotell eller konferenslokaler, det är t.o.m så att en viss sorts off-möbler (alltså möbler för offentliga miljöer) kommer att få en viktig roll i våra hem. Just you wait and see, även i den här lilla rapporten.

Med siktet inställt på sustainism i uttryck, form och kvalitet har jag gjort en egen topp-lista. Allt blir inte redovisat i bild, men jag uppmanar att ni kollar hemsidorna.

Moment heter den här lounge-stolen med fällbar liten bordsskiva på höger armstöd. Formgiven av sympatiske Khodi Feiz för Offecct (www.offecct.se); tanken är ”att ta ett ögonblick för sig själv”, med boken, läsplattan, datorn … Den här typen av stolar har synts sedan ett bra tag tillbaka, men de håller på att utvecklas och bli alltmer sofistikerade och liksom ”hemtama”. Just det: hemtama! Titta här nedan:

Den här stolen heter Wilmer, designad av Stefan Borselius för Blå Station www.blastation.se Mina komplimanger! Stefan tänker på lite mer än zappa vid datorn, han tänker hemtrevnad. Här är övre bordsskivan svängbar. Fast avställningsyta tillkommer. Stolen är nätt och omslutande, och mycket bekväm tack vare det vänstra högre armstödet. Och detta är just precis den sorts off-möbel som kommer att flytta in i vardagsrummet!

Sustainism av bästa sort tänker jag om Emma Olbers mycket bekväma modulsystem Rejoin för Ire www.iremobel.se Serien är dessutom den första Svanen-märkta möbeln i Sverige, vilket är en kvalitetsmärkning i sig. Underrede i oljad furu, bästa sortens stoppning, klädsel i ren ull. Otroligt bekväm! I uttrycket finns också Emmas tankar om en ”omfamnande”, hemtrevlig soffa som är ”ungefär som min favoritkofta, som jag ärvde av morfar, i härlig ull med lappar i skinn”.

Mjuk i uttrycket, nätt i formen och mycket bekväm är modulsystemet Addit, av Anya Sebton för Lammhults www.lammhults.se Varje del ”klickas” fast med ett patenterat magnetsystem. Smart och så sofistikerat att man behöver se och känna på det i verkligheten. Det nätta formatet och de nära nog oändliga kombinationerna passar också bra i mindre vardagsrum! Hela serien består av fem delar.

Den här bilden gör inte den generösa fåtöljen Continental rättvisa men visar ändå på att man i Sverige kan göra lika eleganta stålstativ som i exempelvis Italien. Design Claesson Koivisto Rune för Swedese (www.swedese.se), som lanserade soffan Continental 1 förra året – f.ö prisad som ”årets möbel” av Elle Interiör. Den gillar jag också, för att den har det där Bauhaus-uttrycket som jag är mycket svag för – men nu blev jag riktigt ”kär” i fåtöljen, särskilt i nougatfärgad läderklädsel, som är så bred och djup att man nästan kan sitta två i den. Bra jobbat kära CKR-grabbar! (Så en liten parentes: som gäller Cassinas klassiska LC-soffa och fåtölj, formgivna av Le Corbusier & Charlotte Perriand redan 1928, som visades hos Nordiska Galleriet www.nordiskagalleriet.se med ny klädsel i vattenavvisande polyuretan. Om man så vill kan man alltså ha dem utomhus! Den där sortens uppdatering av ”gamla godingar” är behjärtansvärd: man behöver inte alltid göra ny-nytt, man kan faktiskt bara uppdatera med ny klädsel och annan färg på stålramen.)

Uppdatering är ett utmärkt sätt att tänka sustainism som på bästa sätt visades hos Gärsnäs (www.garsnas.se) och Gemla (www.gemla.se): hos Gärsnäs hade Inga Sempés vackra stolar Österlen målats i svart alternativt rött – jag har f.ö. fortfarande uppfattningen att det är bland de snyggaste ”pinnstolar” jag sett, de är eleganta och klart moderna och inte det minsta ”bonniga”! Hos Gemla hade Jonas Bohlin vidareutvecklat böjträstolarna Vilda; bara det där tricket att hänga en ”mössa” i skinn över ryggar med små skönhetsfel i böjträet tilltalade.

Nu visas så mycket mer än sittmöbler på mässan. Bland annat oändligt många lampor – det verkar vara de senaste två–tre årens mest utmanande designuppgift, med högst varierande resultat. För egen del tyckte jag Inga Sempés taklampor w103 för Wästberg (www.wastberg.com) var mest tilltalande, särskilt taklampan med två svarta kupor. Jag skrev i förra bloggen att jag kan ha lustiga associationer: behå för amazoner, tänkte jag. Kära Inga drog faktiskt på smilbanden när jag sa det. Lamporna i den här serien är nu färdiga för produktion och har LED-belysning.

Sist men inte minst – kommer en speciell liten favorit: Fredrik Mattsons ljusstakar Lumière som produceras av Gallery Pascale (www.gallerypascale.com). Idén är genialt enkel: Fredrik har tittat på gamla s.k. kammarljusstakar, de där ”nattlyktorna” man bär i ett öra, sedan har han tagit isär beståndsdelarna – basen, röret, hänkeln – förenklat dem och satt ihop dem igen. Andas ”Bauhaus” tyckte en fransk designgallerist som besökte Pascale. Fin association. Utsökta tycker jag, som alltid tycker att det enkla är det sköna.

Jag vet att en och annan väntar sig någon analys. Det blir ingen. Däremot konstaterar jag att avdelningen Greenhouse, där unga formgivare och skolorna visar upp sig, kändes ovanligt blek och fantasilös. Jag tror att det bl.a. beror på all teoretisk undervisning om designprocesser krånglar till det. Jag skulle vilja se mer av det som Alfredo Häberli (www.alfredo-haeberli.com) talade om hos DesignBoost (www.designboost.se), som i Audis lokaler hade tvådagarsseminarium med workshops. Temat var Design Intelligence. Jag saxar ur uppropet: Things have gone out of hand. We live in a runaway consumer society, facing both economic crisis and an ongoing ruthless exploitation. A big part of the industry are focusing on more and more when we actually need better. … We have to redefine design, from mainly a matter of styling and shape, to be about people’s needs. Det där skriver under på vad Anders Färdig, vd på ”designförlaget” Design House Stockholm sa för inte så länge sedan: att för hans företag handlar det om att producera bra och användbara vardagsföremål efter devisen ”färre fast värre”. Vad Alfredo Häberli sa var att det som designer är viktigt att lita på sin intuition och att inte vara rädd för att leka. Tänk på den!

För övrigt var absolut bästa designfesten Hel Yes! som organiserades av World Design Capital Helsinki 2012; ni kan gå in på www.helyes.fi och se lite vad det handlar om, jag säger bara att det var mycket Kalevala, finsk tango, karelska piroger och storslagen stämning – eftersom det här med design är ”a social culture”. Vi har mycket att lära av denna granne!

Inredning Publicerad 03 februari 2012

Mode, inredning & gult: liten trendspaning

Så lägger vi allt vad shabby chic och slitna uttryck heter bakom oss och tittar framåt. Lite hjälp med att titta i kristallkulan fick jag genom att lyssna på Louise Klarsten från Colourhouse, som pratade om kommande trender på Mios pressvisning: Louise var noga med att påpeka att det handlar om vad som ”ligger i tiden”, men förvisso också vad som är på gång. Jag drar snabbversionen: Café de Flore signalerar klassiskt, som rottingstolarna utanför Paris-caféet, rotting är för övrigt ett slitstarkt sustainism-material som hållit stilen i både regn och rusk sedan 1920-talet. Det är faktiskt 20-tal och art deco-eran vi ska tänka på när man nu säger ”klassiskt”: tänk Bauhaus, Chanel och jazz, have another cocktail, listen to your desires och lev här och nu. Lite modespaning: guld, fransar, smock, rips. Och årets modefärg är gult! Funkar fint i inredning, men är svårt att klä sig i. Salvaging betyder spara och bevara, dvs satsa gärna på antikviteter och tradition. Där kom den där jag gillar: måla om caféstolen från Myrorna i svart, rött, gult, turkos … använd det ärvda matsilvret till vardags, eller för all del köp ”arvegodset” på auktion … Do Not Disturb beskrivs som ”vuxen romantik”, typ frukost på sängen, mellan purpurfärgade lakan och kanske rosor i ett sprucket krus … Time To Dream flirtar med art deco, fulsnygga stilkrockar, dimmiga eller dammiga pasteller … Opposites Attract är förstås lek med kontraster, vilket passar svart-vita minimalister men även de som gillar att blanda trävitt med knallfärger … Sexy or Severe? Tolka den precis som ni vill, men spetsar är förstås rätt och svart kan ersättas med mörkt brunt … Something Else tar intryck från andra kulturer, som Afrika (africana var väldigt poppis på 20-talet!) eller som Louise Klarsten uttryckte det: ”Lite ettrig neonfärg mot en rå tegelvägg, eller kombinationen av the flashy and the fluff.” Welcome Back är definitivt viktigaste trenden i tiden, likamed välkomna kvalitet, gediget hantverk och traditionella värderingar som omfamnar allt vad livskvalitet innebär – från hembakat bröd, hemlagad sylt, långkok på närproducerat kött till egenstickad kofta – här finns också plats för elda i brasan och läsa böcker, sittande i en möbel som varken är hemsnickrad eller nysliten … Slutklämmen var att vi måste börja tänka på alternativa vägar i vårt sätt att konsumera, varav en är ”skapa vänner” likamed värna om det som skapar medmänsklighet, vilket kan vara något så enkelt som att gynna den lokala slaktaren eller den lilla specialbutiken i kvarteret. Tänk på den! Detta är något som många ”forecasters” talar om: det handlar bland annat om att återbörda the little shop around the corner som med tiden försvunnit på grund av gallerior och köpcenter. Det handlar om en smygande folkrörelse som jag ska återkomma till.

Dags för en bild: Boken i solgult mjukt omslag handlar om Ateljé Tårtan, som tårtdesignern Pernilla Kamras startade 1988. Gult är som sagt årets färg: tänk värme!

Den här boken har Pernilla Kamras drömt om länge. Hon har en härlig historia att berätta, som egentligen började långt innan hon startade Ateljé Tårtan på Riddargatan 51 i Stockholm. Den har karaktär av the little shop around the corner, men här handlar man inte bakverk utan gör specialbeställningar. Pernilla är skicklig: hon kan skapa tårtor som är hur formfantastiska som helst men som alltid smakar himmelskt. Kolla hemsidan: www.ateljetartan.com Boken kostar 300 kr och kan köpas hos exempelvis Hedengrens eller på www.vidamuseum.com Boken är producerad av Pernilla och hennes föräldrar, Barbro och Börge Kamras, som driver Vida Museum och konsthall på Öland. I föräldrarnas första galleri inne i Borgholm drev Pernilla café; det var där historien om Sveriges enda tårtdesigner började.

Den här läckra klänningen, och de söta skorna, är gjord av Lisa Laurell Amandonico, 23-årig andraårselev på Beckmans modelinje, som visade sin kollektion Construction Deconstruction tillsammans med hela klassen under modeveckan i Stockholm. Lisa har inspirerats av den kvinnliga kroppen, från muskler och skelett till kroppsform; här möts mjukt och hårt, skört och starkt. Foto Kristian Löveborg.

Ska man trendspana ska man alltid titta på vad som händer i modebranschen. Ska man försöka hitta något som kan vara ”det svenska modeundret” ska man definitivt kolla in vad eleverna på modeskolorna gör. Högborgen är i mitt tycke Beckmans skola; det är där modeundren som Sandra Backlund och Ann-Sofie Back gått. Under senaste modeveckan visade andraårseleverna på modelinjen sina kollektioner efter temat material; idén är att leka med kontraster i olika material. Det är en allvarsam lek. Med höga ambitioner. Bland de här unga eleverna finns flera egensinniga designer som jag tror man ska hålla ögonen på. Ni kan se visningen på www.beckmans.se och ni hittar kollektionerna under ”material 2012” i menyn. Med det exempel jag plockat ut vill jag också visa att även här i Sverige finns en önskan om att göra couture, alltså unika plagg. Samma ambitioner märks också hos de som arbetar med möbler och industridesign: på Möbelmässan kommer Beckmans formelever att visa upp sig i avdelningen Greenhouse.

Korsbefruktningar mellan mode & design blir allt vanligare. De här tofflorna Classic Brouge för Docksta är signerade Mats Theselius, som i utställningen New Works visar även möbler hos Sebastian Schildt på Nybrogatan 25 i Stockholm 7–25 februari. Jag gillar idén att Mats, som verkligen ”skräddarsyr” möbler, för över sina idéer till något så vanligt som tofflor. Såklart de får vara snygga!

Efter helgen drar Möbelmässan igång ute i Älvsjö. Det har blivit trångt i mail-brevlådan om olika nyheter. Mer regelrätt rapport kommer i slutet av nästa vecka. Men här kommer lite smakprov. Ja; jag betraktar även Mats Theselius brogue-tofflor som en inredningsdetalj. När det gäller inredning är det också fråga om att fostra en kommande generation i det viktiga ämnet design: det ska böjas i tid om jag så säger.

Och visar därför en trevlig (!!!) barnmöbel från Leka Sweden, ”den trojanska hästen”. Gedigen, enkel, vettig. Kolla för all del hemsidan: www.lekasweden.se

Hedersgäst vid Möbelmässan är franska Inga Sempé, som förra året presenterade en av de snyggaste ”pinnstolar” jag sett hos Gärsnäs (www.garsnas.se). Som hedersgäst gör Inga Sempé en utställning i mässans entréhall; det blir en liten lounge där man kan sätta sig ner och vila fötterna – jag bifogar hennes skiss.

Leksaksmodell av Inga Sempés utställning på Möbelmässan.

På mässan kommer Inga Sempé att visa nya lampor hos Wästberg (www.wastberg.com); de är riktigt läckra, och faktiskt rätt humoristiska – en taklampa med två kupor ser ut som en stiliserad behå för amasoner, om man så vill. Sexy and severe; för att återknyta till den tidigare trendspaningen. För Svenskt Tenn (www.svenskttenn.se) har Inga Sempé också formgivit en tillbringare, ett ”glas” och en bricka i mässing och tenn, serien kallas Varg. Jag tänker nog mera pingviner än vargar …

Sist men inte minst lite tittgodis. Tillbaka i modevärlden. Med David Beckhams underklädskollektion för H&M. Precis vad man (jag) behövde för att pigga upp mig! Reklamfilmerna är minst sagt häftiga, både tack vare ”kroppsspråket” och musiken – Don’t let me be misunderstood med The Animals. Jag skriver både Wow och Yummie. Bilden av Beckham är tagen av Alasdair McLellan.