Hållbart, sårbart, användbart

Hur det står till eller står still i möbelbranschen är just nu vad mina vänner & kollegor i designvärlden funderar över. Mycket aktivt och rentav hjärntvättat så. Besöker man möbelmässan i Milano hamnar man nämligen i en ”bubbla”, ungefär som om man befann sig i den slutna kropp som var moderskeppet i tv-serien Star Trek. Jodå. Just så isolerat är förhållningssättet: det är nästan ingenting annat som gäller, det är svårt att hålla distans till yttervärlden. Samma känsla kan man få när man befinner sig inne i den ”rymdstation” som möbelmässans utställningsområde Rho Pero är: inte nog med att det är sista stoppet för tunnelbanans linje strax utanför Milanos stadsgräns, här befinner man sig definitivt utanför allt som är både vardagsnära och världsligt – och samtidigt är man mitt inne i den verklighet som visar vad som händer i möbelbranschen just nu. Sidospåren och ”länkarna” finns förstås också, i olika showroom och utställningsplatser inne i sta’n. Allt handlar ändå om samma sak, förutom att visa upp sig: vad är hållbart, sårbart, användbart – helt enkelt, vad är på gång.

Jag var inte på plats men lyckades ändå hålla mig uppdaterad tack vare en ständig ström av e-mail. Sedan flera år tillbaka har jag också upptäckt att bästa sättet att ”hålla koll” på Milano-mässan är att läsa Alice Rawsthorns designkrönika i International Herald Tribune. Hon är kunnig, skärpt och vass, för att inte säga knivskarp. Dagen innan mässan startade gjorde hon sin analys: det låg i luften att det skulle bli flashigt, showigt, skrytsamt, pretentiöst och säkert skulle man få sig till livs en massa varianter på hur man tacklar sustainism … och så skriver hon att en av de mest tilltalande nya produkterna är en sked: ”to be precise, an elegant, impeccably made risotto serving spoon.” Och tillägger: ”Entising, robust and fit for purpose, if only the same could be said of everything else that will be presented.” Här kommer skeden: i rostfritt stål, formgiven av Inga Sempé för Alessi.

Säkert kan en och annan undra över hur nödvändig en risottosked är i köksutrustningen. Det är den för finsmakare. Skeden har en annan fördel: den är ett utmärkt exempel på att det första som utmärker en lyxprodukt är kvalitet, vilket i sin tur pekar på sustainism – den har allt som står för hållbara värden. Enkel i stil, elegant, välgjord, användbar. Skriver direkt under på sustainismens manifest, som Michiel Schwarz & Joost Elffers författat en mycket underhållande bok om: sustainism is the new modernism. (Kolla mer om detta på hemsidan www.sustainism.com) Bara för det måste jag visa den här ”rörelsens” lilla symbol: den här smarta lilla evighetsknuten är också symbol för återbruk, allt går igen i cirkelrörelsen.

Var så god att nu titta på en pall som Michel Bihain, belgisk designer och världsmedborgare formgett. (Han har bl.a gjort en himla bra bokhylla för svenska Swedese.) Pallen Diaphragm visades på en belgisk samlingsutställning på Triennalen. Den är sammansatt av tre stavar i faner; det smarta är ”a minimal production cost for minimal impact and sustained reflection”. Titta närmare på hemsidan: www.bihain.com Och lägg så gärna märke till att sustainism-symbolen och pallen har en viss cirkelrörelse gemensam.

Det finns de som anser att möbelmässan i Milano håller på att bli ett spektakel av samma sort som en del konstmässor (typ ArtBasel); brittiske Jasper Morrison, en av världens mest skärpta och down-to-earth formgivare som älskar bruksvaror och no-nonsense-design, vill gärna döpa om Salone del Mobile till Salone del Marketing. He certainly has a point. Enligt Alice Rawsthorn är en mer rättfärdig titel Salone del Machina, eftersom det så ofta handlar om nya material och nya teknologiska idéer. Varav en är ”design om demand”, en i sig mycket eco-vänligt idé som bygger på att man via e-mail skickar 3D-skisser till tänkbara beställare. En annan eco-vänlig idé är förstås recycling: ett av de bästa exemplen kommer från amerikanska Emeco (som sedan 1940-talet gör de där stolarna som finns med på alla polisstationer, vilket syns i ”alla” polis-filmer) som samarbetar med Philippe Starck (designvärldens mesta rockstjärna, och definitivt still going strong!): nya stolen Broom är formpressad, består av 75 % återvunnen plastmassa, 15 % träfibermassa, 10 % glasfibermassa. Underbar videosnutt med Starck finns på hemsidan: www.emeco.tumblr.com

Eftersom ni, likaväl som jag, kan kolla in exempelvis www.designboom.com vad gäller Milano-nyheter tänker jag inte visa så mycket mer. Jag tipsar istället om lite av varje som ni själva kan kolla på nätet. TAF, dvs Mattias Ståhlbom & Gabriella Gustafson, har gjort ett snyggt bord för Muuto: www.muuto.com Form Us With Love står bakom snygga stolen Bento: www.formuswithlove.se CKR-grabbarna, Mårten Claesson, Eero Koivisto & Ola Rune visade ett mycket snyggt matbord Kami hos www.discipline.eu Alla tre exemplen är i mitt tycke bra exempel på vad hållbar design handlar om. Likamed inga onödiga krusiduller. Ni kanske tycker de är tråkiga eftersom de är ganska så minimalistiska. Men kära vänner: hur kul är det med hembyggen och drivvedsmöbler? Själv är jag (i och för sig sedan länge) inne på Philippe Starcks linje: less and more. Men egentligen vill jag säga ”less yet more” eller ”less and boring can be more” …