Inredning Publicerad 10 februari 2012

Sitt vackert & skönt

Dags igen att rapportera från årets möbelmässa. Som också är branschens bästa & största ”personalfest”. Det är nu inte bara så att man tittar på nyheter utan även så att man vimlar mycket intensivt, både på mässan och efterföljande partyn – och diskuterar väsentligheter. Som det här självklara med kvalitet & sustainism. Eller var gränsen går mellan off-miljö och hem-miljö; det är inte mycket som skiljer eftersom många lounge-möbler passar lika bra i hemmet som på hotell eller konferenslokaler, det är t.o.m så att en viss sorts off-möbler (alltså möbler för offentliga miljöer) kommer att få en viktig roll i våra hem. Just you wait and see, även i den här lilla rapporten.

Med siktet inställt på sustainism i uttryck, form och kvalitet har jag gjort en egen topp-lista. Allt blir inte redovisat i bild, men jag uppmanar att ni kollar hemsidorna.

Moment heter den här lounge-stolen med fällbar liten bordsskiva på höger armstöd. Formgiven av sympatiske Khodi Feiz för Offecct (www.offecct.se); tanken är ”att ta ett ögonblick för sig själv”, med boken, läsplattan, datorn … Den här typen av stolar har synts sedan ett bra tag tillbaka, men de håller på att utvecklas och bli alltmer sofistikerade och liksom ”hemtama”. Just det: hemtama! Titta här nedan:

Den här stolen heter Wilmer, designad av Stefan Borselius för Blå Station www.blastation.se Mina komplimanger! Stefan tänker på lite mer än zappa vid datorn, han tänker hemtrevnad. Här är övre bordsskivan svängbar. Fast avställningsyta tillkommer. Stolen är nätt och omslutande, och mycket bekväm tack vare det vänstra högre armstödet. Och detta är just precis den sorts off-möbel som kommer att flytta in i vardagsrummet!

Sustainism av bästa sort tänker jag om Emma Olbers mycket bekväma modulsystem Rejoin för Ire www.iremobel.se Serien är dessutom den första Svanen-märkta möbeln i Sverige, vilket är en kvalitetsmärkning i sig. Underrede i oljad furu, bästa sortens stoppning, klädsel i ren ull. Otroligt bekväm! I uttrycket finns också Emmas tankar om en ”omfamnande”, hemtrevlig soffa som är ”ungefär som min favoritkofta, som jag ärvde av morfar, i härlig ull med lappar i skinn”.

Mjuk i uttrycket, nätt i formen och mycket bekväm är modulsystemet Addit, av Anya Sebton för Lammhults www.lammhults.se Varje del ”klickas” fast med ett patenterat magnetsystem. Smart och så sofistikerat att man behöver se och känna på det i verkligheten. Det nätta formatet och de nära nog oändliga kombinationerna passar också bra i mindre vardagsrum! Hela serien består av fem delar.

Den här bilden gör inte den generösa fåtöljen Continental rättvisa men visar ändå på att man i Sverige kan göra lika eleganta stålstativ som i exempelvis Italien. Design Claesson Koivisto Rune för Swedese (www.swedese.se), som lanserade soffan Continental 1 förra året – f.ö prisad som ”årets möbel” av Elle Interiör. Den gillar jag också, för att den har det där Bauhaus-uttrycket som jag är mycket svag för – men nu blev jag riktigt ”kär” i fåtöljen, särskilt i nougatfärgad läderklädsel, som är så bred och djup att man nästan kan sitta två i den. Bra jobbat kära CKR-grabbar! (Så en liten parentes: som gäller Cassinas klassiska LC-soffa och fåtölj, formgivna av Le Corbusier & Charlotte Perriand redan 1928, som visades hos Nordiska Galleriet www.nordiskagalleriet.se med ny klädsel i vattenavvisande polyuretan. Om man så vill kan man alltså ha dem utomhus! Den där sortens uppdatering av ”gamla godingar” är behjärtansvärd: man behöver inte alltid göra ny-nytt, man kan faktiskt bara uppdatera med ny klädsel och annan färg på stålramen.)

Uppdatering är ett utmärkt sätt att tänka sustainism som på bästa sätt visades hos Gärsnäs (www.garsnas.se) och Gemla (www.gemla.se): hos Gärsnäs hade Inga Sempés vackra stolar Österlen målats i svart alternativt rött – jag har f.ö. fortfarande uppfattningen att det är bland de snyggaste ”pinnstolar” jag sett, de är eleganta och klart moderna och inte det minsta ”bonniga”! Hos Gemla hade Jonas Bohlin vidareutvecklat böjträstolarna Vilda; bara det där tricket att hänga en ”mössa” i skinn över ryggar med små skönhetsfel i böjträet tilltalade.

Nu visas så mycket mer än sittmöbler på mässan. Bland annat oändligt många lampor – det verkar vara de senaste två–tre årens mest utmanande designuppgift, med högst varierande resultat. För egen del tyckte jag Inga Sempés taklampor w103 för Wästberg (www.wastberg.com) var mest tilltalande, särskilt taklampan med två svarta kupor. Jag skrev i förra bloggen att jag kan ha lustiga associationer: behå för amazoner, tänkte jag. Kära Inga drog faktiskt på smilbanden när jag sa det. Lamporna i den här serien är nu färdiga för produktion och har LED-belysning.

Sist men inte minst – kommer en speciell liten favorit: Fredrik Mattsons ljusstakar Lumière som produceras av Gallery Pascale (www.gallerypascale.com). Idén är genialt enkel: Fredrik har tittat på gamla s.k. kammarljusstakar, de där ”nattlyktorna” man bär i ett öra, sedan har han tagit isär beståndsdelarna – basen, röret, hänkeln – förenklat dem och satt ihop dem igen. Andas ”Bauhaus” tyckte en fransk designgallerist som besökte Pascale. Fin association. Utsökta tycker jag, som alltid tycker att det enkla är det sköna.

Jag vet att en och annan väntar sig någon analys. Det blir ingen. Däremot konstaterar jag att avdelningen Greenhouse, där unga formgivare och skolorna visar upp sig, kändes ovanligt blek och fantasilös. Jag tror att det bl.a. beror på all teoretisk undervisning om designprocesser krånglar till det. Jag skulle vilja se mer av det som Alfredo Häberli (www.alfredo-haeberli.com) talade om hos DesignBoost (www.designboost.se), som i Audis lokaler hade tvådagarsseminarium med workshops. Temat var Design Intelligence. Jag saxar ur uppropet: Things have gone out of hand. We live in a runaway consumer society, facing both economic crisis and an ongoing ruthless exploitation. A big part of the industry are focusing on more and more when we actually need better. … We have to redefine design, from mainly a matter of styling and shape, to be about people’s needs. Det där skriver under på vad Anders Färdig, vd på ”designförlaget” Design House Stockholm sa för inte så länge sedan: att för hans företag handlar det om att producera bra och användbara vardagsföremål efter devisen ”färre fast värre”. Vad Alfredo Häberli sa var att det som designer är viktigt att lita på sin intuition och att inte vara rädd för att leka. Tänk på den!

För övrigt var absolut bästa designfesten Hel Yes! som organiserades av World Design Capital Helsinki 2012; ni kan gå in på www.helyes.fi och se lite vad det handlar om, jag säger bara att det var mycket Kalevala, finsk tango, karelska piroger och storslagen stämning – eftersom det här med design är ”a social culture”. Vi har mycket att lära av denna granne!

Inredning Publicerad 03 februari 2012

Mode, inredning & gult: liten trendspaning

Så lägger vi allt vad shabby chic och slitna uttryck heter bakom oss och tittar framåt. Lite hjälp med att titta i kristallkulan fick jag genom att lyssna på Louise Klarsten från Colourhouse, som pratade om kommande trender på Mios pressvisning: Louise var noga med att påpeka att det handlar om vad som ”ligger i tiden”, men förvisso också vad som är på gång. Jag drar snabbversionen: Café de Flore signalerar klassiskt, som rottingstolarna utanför Paris-caféet, rotting är för övrigt ett slitstarkt sustainism-material som hållit stilen i både regn och rusk sedan 1920-talet. Det är faktiskt 20-tal och art deco-eran vi ska tänka på när man nu säger ”klassiskt”: tänk Bauhaus, Chanel och jazz, have another cocktail, listen to your desires och lev här och nu. Lite modespaning: guld, fransar, smock, rips. Och årets modefärg är gult! Funkar fint i inredning, men är svårt att klä sig i. Salvaging betyder spara och bevara, dvs satsa gärna på antikviteter och tradition. Där kom den där jag gillar: måla om caféstolen från Myrorna i svart, rött, gult, turkos … använd det ärvda matsilvret till vardags, eller för all del köp ”arvegodset” på auktion … Do Not Disturb beskrivs som ”vuxen romantik”, typ frukost på sängen, mellan purpurfärgade lakan och kanske rosor i ett sprucket krus … Time To Dream flirtar med art deco, fulsnygga stilkrockar, dimmiga eller dammiga pasteller … Opposites Attract är förstås lek med kontraster, vilket passar svart-vita minimalister men även de som gillar att blanda trävitt med knallfärger … Sexy or Severe? Tolka den precis som ni vill, men spetsar är förstås rätt och svart kan ersättas med mörkt brunt … Something Else tar intryck från andra kulturer, som Afrika (africana var väldigt poppis på 20-talet!) eller som Louise Klarsten uttryckte det: ”Lite ettrig neonfärg mot en rå tegelvägg, eller kombinationen av the flashy and the fluff.” Welcome Back är definitivt viktigaste trenden i tiden, likamed välkomna kvalitet, gediget hantverk och traditionella värderingar som omfamnar allt vad livskvalitet innebär – från hembakat bröd, hemlagad sylt, långkok på närproducerat kött till egenstickad kofta – här finns också plats för elda i brasan och läsa böcker, sittande i en möbel som varken är hemsnickrad eller nysliten … Slutklämmen var att vi måste börja tänka på alternativa vägar i vårt sätt att konsumera, varav en är ”skapa vänner” likamed värna om det som skapar medmänsklighet, vilket kan vara något så enkelt som att gynna den lokala slaktaren eller den lilla specialbutiken i kvarteret. Tänk på den! Detta är något som många ”forecasters” talar om: det handlar bland annat om att återbörda the little shop around the corner som med tiden försvunnit på grund av gallerior och köpcenter. Det handlar om en smygande folkrörelse som jag ska återkomma till.

Dags för en bild: Boken i solgult mjukt omslag handlar om Ateljé Tårtan, som tårtdesignern Pernilla Kamras startade 1988. Gult är som sagt årets färg: tänk värme!

Den här boken har Pernilla Kamras drömt om länge. Hon har en härlig historia att berätta, som egentligen började långt innan hon startade Ateljé Tårtan på Riddargatan 51 i Stockholm. Den har karaktär av the little shop around the corner, men här handlar man inte bakverk utan gör specialbeställningar. Pernilla är skicklig: hon kan skapa tårtor som är hur formfantastiska som helst men som alltid smakar himmelskt. Kolla hemsidan: www.ateljetartan.com Boken kostar 300 kr och kan köpas hos exempelvis Hedengrens eller på www.vidamuseum.com Boken är producerad av Pernilla och hennes föräldrar, Barbro och Börge Kamras, som driver Vida Museum och konsthall på Öland. I föräldrarnas första galleri inne i Borgholm drev Pernilla café; det var där historien om Sveriges enda tårtdesigner började.

Den här läckra klänningen, och de söta skorna, är gjord av Lisa Laurell Amandonico, 23-årig andraårselev på Beckmans modelinje, som visade sin kollektion Construction Deconstruction tillsammans med hela klassen under modeveckan i Stockholm. Lisa har inspirerats av den kvinnliga kroppen, från muskler och skelett till kroppsform; här möts mjukt och hårt, skört och starkt. Foto Kristian Löveborg.

Ska man trendspana ska man alltid titta på vad som händer i modebranschen. Ska man försöka hitta något som kan vara ”det svenska modeundret” ska man definitivt kolla in vad eleverna på modeskolorna gör. Högborgen är i mitt tycke Beckmans skola; det är där modeundren som Sandra Backlund och Ann-Sofie Back gått. Under senaste modeveckan visade andraårseleverna på modelinjen sina kollektioner efter temat material; idén är att leka med kontraster i olika material. Det är en allvarsam lek. Med höga ambitioner. Bland de här unga eleverna finns flera egensinniga designer som jag tror man ska hålla ögonen på. Ni kan se visningen på www.beckmans.se och ni hittar kollektionerna under ”material 2012” i menyn. Med det exempel jag plockat ut vill jag också visa att även här i Sverige finns en önskan om att göra couture, alltså unika plagg. Samma ambitioner märks också hos de som arbetar med möbler och industridesign: på Möbelmässan kommer Beckmans formelever att visa upp sig i avdelningen Greenhouse.

Korsbefruktningar mellan mode & design blir allt vanligare. De här tofflorna Classic Brouge för Docksta är signerade Mats Theselius, som i utställningen New Works visar även möbler hos Sebastian Schildt på Nybrogatan 25 i Stockholm 7–25 februari. Jag gillar idén att Mats, som verkligen ”skräddarsyr” möbler, för över sina idéer till något så vanligt som tofflor. Såklart de får vara snygga!

Efter helgen drar Möbelmässan igång ute i Älvsjö. Det har blivit trångt i mail-brevlådan om olika nyheter. Mer regelrätt rapport kommer i slutet av nästa vecka. Men här kommer lite smakprov. Ja; jag betraktar även Mats Theselius brogue-tofflor som en inredningsdetalj. När det gäller inredning är det också fråga om att fostra en kommande generation i det viktiga ämnet design: det ska böjas i tid om jag så säger.

Och visar därför en trevlig (!!!) barnmöbel från Leka Sweden, ”den trojanska hästen”. Gedigen, enkel, vettig. Kolla för all del hemsidan: www.lekasweden.se

Hedersgäst vid Möbelmässan är franska Inga Sempé, som förra året presenterade en av de snyggaste ”pinnstolar” jag sett hos Gärsnäs (www.garsnas.se). Som hedersgäst gör Inga Sempé en utställning i mässans entréhall; det blir en liten lounge där man kan sätta sig ner och vila fötterna – jag bifogar hennes skiss.

Leksaksmodell av Inga Sempés utställning på Möbelmässan.

På mässan kommer Inga Sempé att visa nya lampor hos Wästberg (www.wastberg.com); de är riktigt läckra, och faktiskt rätt humoristiska – en taklampa med två kupor ser ut som en stiliserad behå för amasoner, om man så vill. Sexy and severe; för att återknyta till den tidigare trendspaningen. För Svenskt Tenn (www.svenskttenn.se) har Inga Sempé också formgivit en tillbringare, ett ”glas” och en bricka i mässing och tenn, serien kallas Varg. Jag tänker nog mera pingviner än vargar …

Sist men inte minst lite tittgodis. Tillbaka i modevärlden. Med David Beckhams underklädskollektion för H&M. Precis vad man (jag) behövde för att pigga upp mig! Reklamfilmerna är minst sagt häftiga, både tack vare ”kroppsspråket” och musiken – Don’t let me be misunderstood med The Animals. Jag skriver både Wow och Yummie. Bilden av Beckham är tagen av Alasdair McLellan.