Inredning Publicerad 29 december 2011

Fick ni årets julklapp?

Någonstans inhämtade jag att ”årets julklapp” skulle vara en matkasse – ja, typ Leilas matkasse eller Ekolådan, med utvalda råvaror och speciella recept. Någon annan stans inhämtade jag att årets designjulklapp skulle vara en snygg och behändig brandsläckare – som är så snygg att man inte gömmer den utan har den framme i hallen eller köket. Som den här, slimma matta pulversläckaren ”designad” i samarbete mellan svenska Brandsläckaren.se och Asplund.

Pris 1 450 kr. Överkomligt, med tanke på att den har fem års tryckgaranti och kan återfyllas. Att den är så snygg att man vill ha den framme är särskilt tänkvärt: dagligen brinner det i svenska hem och 70 procent av dessa bränder startar i köket, så står snyggingen i köket är den lättillgänglig. För övrigt råkar det så vara att 75 procent av alla svenska hushåll saknar brandsläckare … det är något med att de flesta tycker att de röda är fula och känns ”offentliga”. Gå gärna in på Brandsläckarens hemsida (www.brandslackaren.se) och se att i princip kan man få vilken färg man vill – utom den ”offentligt” varningsröda. Före jul fanns även en ”designad” variant på Åhléns, som fixarna i Äntligen Hemma gjort olika mönster till. I mitt tycke var Björn Christiernssons variant med zodiakens stjärnbilder bäst, så då visar jag den.

Ta det nu försiktigt med nyårssmällarna. Själv tänker jag ägna mig åt smällarna av champagnekorkar.

Böcker Publicerad 09 december 2011

Mjukt & hårt i modesammanhang

För ovanlighetens skull börjar jag med en bild. Den här söta och dessutom oerhört begåvade tjejen heter Sandra Backlund. Googla henne och snart har ni klart för er att hon inte är vilken modedesigner som helst. Enligt mitt förmenande är hon ett modeunder – och det prisas hon nu för. (Foto: René Habermacher.)

Jag börjar med att gnälla lite: när en svensk modedesigner får ett prestigefyllt stipendium blir det inte stora rubriker och inte blir hon inbjuden till tv:s morgonsoffor. Men att Therese Alshammar tilldelas SVD:s bragdguld renderar bild på tidningens förstasida och många sidors reportage, och naturligtvis uppmärksammas det i tv. Inte vet jag hur vår kultur- och idrotts-ministern förhåller sig till saken, men hon var inte på plats när modedesignern & konsthantverkaren Sandra Backlund mottog Bildkonstnärsfondens stora stipendium tidigare i veckan.

Det är riktigt märkvärdigt; dels därför att det är första gången en modekreatör får stipendiet, vilket i mina ögon bekräftar att mode är en kulturyttring. Sandra Backlund är nu också ensam i Sverige om att på ett mycket speciellt sätt förena mode och konst: hennes (ofta stickade) skapelser är rena konstverken och har mycket riktigt visats på en mängd konstutställningar, framför allt utomlands – där Sandra välförtjänt är mycket mera känd och uppskattad än här hemma. Å andra sidan hade hon en ”rivstart” i konstsammanhang just här hemma: delar av hennes plagg från examenskollektionen på Beckmans skola år 2004 var med på vårsalongen Formbart på Liljevalchs 2005. Exakt vad Sandra gjort sedan dess hittar ni förstås på hennes generösa hemsida www.sandrabacklund.com

Jag tycker som sagt att Sandra är fantastisk, inte minst på grund av sin egensinnighet, fantasi och modet att våga vara annorlunda. Det hon gör – själv och för hand – har både skulpturala och arkitektoniska uttryck och ingår definitivt i samma kategori ”bärbar konst” som exempelvis Alexander McQueen, Rei Kawakubo och Issey Miyake signerat. Jag lägger till Viktor & Rolf och Hussein Chalayan. Så hög klass håller hon som kreatör! Det var länge sedan en sådan begåvning kom fram i Sverige, varför jag än en gång förvånas över att det inte uppmärksammats mer. Konstnärsnämnden (som står bakom Bildkonstnärsfondens stipendium) har gjort en fin katalog om Sandra Backlund som går att beställa (gratis) på hemsidan www.konstnarsnamnden.se

Från mjukt och organiskt till hårda pärmar: det är dags att tipsa om hårda paket under granen, och det blir mest böcker om mode och fotografi.

Omslag till Carl Bengtsson Portraits; modellen Elin Jakobsdottir poserar i en Dior/Galliano-blåsa i Paris år 2006.

Carl Bengtsson Portraits, Bokförlaget Arena. Boken gjordes i samband med utställningen Modefotografier på Röhsska Museet i höstas och består av 104 modellporträtt. Urvalet är mycket personligt och alla bilder har den där speciella, aningen drömska karaktären som är så typisk för Carl Bengtsson, en av de säkraste och mest egensinniga modefotografer som Sverige har. Det säger jag med emfas! Manna för sådana mode- och foto-nördar som jag.

Åter till verkligheten & En annan historia, fotografi ur Moderna Museets Samling, Moderna Museet/Steidl. Två olika blytunga coffee table böcker som visar ett generöst urval av museets gedigna samling fotografier (på runt 100 000 bilder) från 1840-talet fram till idag, publicerade i samband med de tre utställningar som nu pågår. Åter till verkligheten har ett mer dokumentärt urval, i En annan historia finns bilder av storheter och pionjärer som Julia Margaret Cameron (måleriskt vackra porträtt!), Nadar, Stieglitz, August Sander, Goodwin, Duane Michals, Diane Arbus, Irving Penn, Bill Brandt, Christer Strömholm, Cindy Sherman … Personligen faller jag mer pladask för En annan historia, kanske för att den har en större spännvidd och mer generellt skildrar fotografiets utveckling, och innehåller ”allt” från naturbilder till porträtt.

Vidal: The Autobiography, Pan Macmillan. Mästerfrisören Vidal Sassoons memoarer, som kom ut förra året finns nu i mjukband, för bara fem pund på amazon. Härlig historiebok för modemedvetna: Sassoon är mannen bakom blow dry & geometriska klippningar som hör ihop med 60-talet, i frisörvärlden är han lika märkvärdig som Vionnet och Chanel i modevärlden.

Chanel, An Intimate Life, av Lisa Chaney, Penguin Fig Tree. Just i år har det kommit ut tre nya böcker om Chanel – jag väljer ut den här som varande bäst, eftersom den kartlägger hela den lilla damens liv och verk med referenser till bland annat Paul Morands The Allure of Chanel och Edmonde Charles-Roux’ stora bok Chanel, som anses vara de mest tillförlitliga i genren. Det lite mera bläddervänliga andra valet, med flera härliga bilder och fina illustrationer av Karl Lagerfeld, är Coco Chanel: The Legend and The Life, av Justine Picardie, Harper Collins förlag. Däremot tycker jag att Sleeping With The Enemy: Chanel’s Secret War (av Hal Vaughan) är riktigt dålig och fånigt spekulativ, så glöm den!

Så blev då alla goda ting sex, för övrigt ett ämne som Chanel var väl invigd i. Vilket får mig att minnas en av de första gångerna jag föreläste om mode på Beckmans skola och skulle prata om just Chanel, då en av eleverna bryskt sa att hon verkligen hoppades att jag inte skulle tjata om alla Chanels kärlekshistorier. Jag tror att jag konstaterade att det var svårt att undvika vissa historier eftersom de faktiskt påverkade Chanels idéer för kläder och smycken.

Fotografi Publicerad 17 november 2011

Namnkunnigt på auktioner & foto-utställningar

Än bubblar köpfebern vad gäller samtida & nutida konst, konstaterar konstkritikern Souren Melikian i International Herald Tribune efter att ha bevistat de fyra senaste auktionerna på Sotheby’s och Christie’s. Efter två dagar på de senaste två auktionerna hade de köphungriga spenderat drygt 500 miljoner dollar; det som fortfarande förundrade kritikern var att ”names, not art, were the targets” – det är plånboken och inte hjärtat som styr, vilket i princip innebar att man många gånger struntade i kvalitet. Hur kan man annars förklara att Andy Warhols screentryck Mickey Mouse, som i princip är en affisch av en seriefigur, går för 3,44 miljoner dollar?

I Sverige handlar det inte om lika höga siffror, men nog läggs det höga summor på kända namn och även här är kvaliteten högst varierande. Det var det här jag var nyfiken på och därför finner anledning att återkomma till: efter att ha gått igenom utbudet (dvs resultatet av auktionerna) kan jag konstatera att man här satsar på ”säkra kort” lokalt sett vad gäller konst men är inte helt beredd på att betala fantasipriser, och gäller det möbler kan man antagligen ”se en allmän prisbild” och sedan göra fynd hos antikaffärerna. Analysen är alltså densamma som IHT:s kritiker gör: det är namnen, varumärkena, och inte det emotionella värdet hos konstverken, eller designföremålen, som gills. (Är ni tillfreds med det konstaterandet så är det bara att sluta läsa härifrån sett. Men ordglatt fortsätter jag. Och kommer slutgiltligen med lite mera om fotografi som är ett favoritämne.)

För två av de fyra konstverk som Auktionsverket var så stolta att bjuda ut gick det dåligt: Ralph Goings Hot Fudge Sundae Interior förblev osåld, likaså Ulrik Samuelsons Sista skriket/en Vogue som låg på ett utrop på 1–1,2 miljoner kronor – den senare är förstås svårsåld eftersom den kräver en hel vägg, det krävs en studiovåning för att hänga den. Ola Billgrens sista verk med utrop på miljonen gick för 890.000 kr; Karin Broos De röda skorna II med utrop på 100.000 kr klubbades för 180.000 kr. Att namn räknas visade sig exempelvis för Leif-Erik Nygårds foto av en naken Marilyn Monroe, som med utrop på 40–50.000 kr klubbades för 95.000 kr – i det fallet är det som räknas att ha Marilyn på väggen. Den som köpte Joe Colombos två rätt slitna plywoodstolar från 1960-talet för 44.000 kr vill jag gratulera, det var ett bra ”kap” för två fullt användbara stolar som annars bara finns på museum; italienske Joe Colombo (1914–1978) är en av vår tids mest spännande och framtidsvisionära industri- och möbelformgivare, vars verk är ganska så underskattade på våra breddgrader.

Hos Bukowskis gick det bra för ”internationella varumärken” som Andy Warhol, även om jag personligen tycker att 825.000 kr för en Marilyn är ett väl högt pris; å andra sidan är Warhol uppenbarligen inte lika begärlig här som utomlands, priserna pekar faktiskt neråt. Bland svenskarna kan jag konstatera att Astrid Sylwan och Jens Fänge är på väg uppåt, Ernst Billgren och Clay Ketter är överskattade och går under värderade utrop, Ola Billgren är både över- och underskattad. Karin Mamma Andersson förstår jag inte storheten i och med, så egentligen borde jag väl bli ”glad” att hennes faktiskt rätt mediokra (ointressanta!) målning Bohemer klubbades för 1 miljon kr, en bit under utropet på 1,2–1,4 miljoner. På Bukowskis bjöds ovanligt mycket fotografi ut: mesta skrytfaktor hade Nick Brandts lejoninna (utrop 180.000 kr, klubbad för 230.000 kr) och Richard Avedons väldigt vackra Dovima with Elephants i storformat, som klubbades för 2,5 miljoner kr. Christer Strömholm håller fortfarande ställningen som namnkunnig, men annars tycker jag att det är intressant att åtminstone två foton antagligen gick till nära nog överpris därför att personerna på bilderna är de ”namn” man vill hänga på väggen (kanske rentav i sovrummet, med tanke på vilka de är): Albert Watsons rökande Keith Richards (härlig bild, utrop 60.000 kr, klubbad för 95.000 kr) och Bert Steins söta porträtt av Marilyn Monroe (utrop 20.000 kr, klubbad för 36.000 kr). Min egen lilla favoritbild, en manipulerad svartvit modebild från 1950-talet av Lillian Bassman, gick för 34.000 kr; jag gratulerar köparen, 94-åriga Lillian Bassman är en av världens bästa kvinnliga fotografer och en av de mest konstnärliga – hon började sin karriär som fotograf för Harper’s Bazaar, där hon så småningom började manipulera sina egna kopior och målade på dem vilket gjorde dem än mer skissartade än de från början var – Bukowskis-bilden är just en sådan kopia! Det tyckte inte Harper’s var så bra, och så slutade Lillian plåta mode.

Och vill man nu kolla mera på prisbilder & konstverk så gå bara in på hemsidorna: www.auktionsverket.se och www.bukowskis.se

Huruvida nu fotografi är konst, konstnärligt eller inte pågår det sedan ett bra tag diskussioner om. Det har en hel del att göra med att foto bjuds ut tillsammans med måleri, skulpturer och konstinstallationer på auktionsverken och allt oftare ägnas specialutställningar på museer. Inte minst här: fotografi har på flera sätt likställts med litografiska tryck (seriegrafier, screen, akvatint, torrnål, träsnitt osv) och görs numera i rätt stora upplagor. Ett problem är prissättningen. Men är det egentligen ett problem? Det är efterfrågan och tillgång som styr, precis som i all annan serieproduktion. Den konstnärliga aspekten styrs också av smaken. Kanske ska man inte heller underkänna att fotografi på många sätt är vår tids ”måleri”: det fanns en tid när måleri var ögonblicksbilderna, sedan förändrades det med tidens smak, och sedan kom fotografi – som också förändrats en hel del …

Om man nu hör till dem som BARA vill titta på fotografi har jag tre rekommendationer, enligt min princip att alla goda ting är tre:

Fotografiska: Nick Brandts djurbilder, pågår till 8 januari 2012 & Helen Levitts street photography, Urban Lyrics, pågår till 11 december. Nick Brandts fantastiska ”porträtt” av savannens mer eller mindre utrotningshotade djur är faktiskt magiska! En annan rekommendation är att köpa boken A shadow falls, där just utställningens alla bilder finns med: fördelen med boken är att den varar. Ryskjudiska amerikanskan Helen Levitt (1913–2009) är en av dessa gudabenådade ”ögonblicksfotografer” som skildrar stadens gatuliv (i New York) på ett både rakt, humoristiskt och poetiskt sätt som är hjärteknipande. Och just därför så sevärt.

Moderna Museet: En annan historia, del III av bilder ur de fotografiska samlingarna, pågår till februari 2012. I och med att den sista delen av denna ”delvisa dokumentation” av vad som finns i museets samling på över 100.000 bilder visas får man en komplett bild av fotografins historia hittills. I det sista tillägget finns de riktigt gamla bilderna, bland annat med måleriskt ljuvliga porträtt av Julia Cameron och fina bilder av olika yrkesgrupper tagna av August Sander. Samt fantastiska naturbilder, där mina personliga favoriter är Anselm Adams grafiska bilder. Börja alltså längst in i museihallarna och vandra vidare in i nutiden och njut av det som fotografi oftast handlar om: ögonblicken och ljuset! (Och förstås den magi som inträffar i mörkrummet.) Ta god tid på er. Och ge er själva i julklapp att se den här FANTASTISKA, välhängda, väl ljussatta utställningen – det kommer förmodligen att ta mycket lång tid innan Moderna ”luftar” resten av de här samlingarna …

Gun Gallery: Sølve Sundsbø, bilder från boken & utställningen Savage Beauty, pågår till 18 december. Det här är en riktigt fin liten pärla i det enda riktiga fotogalleri som finns i landet. Bilderna hör ihop med mode-utställningen Savage Beauty på Metropolitan Museum of Art’s Costume Institute med Alexander McQueens minst sagt fantastiska (och ibland grymt vackra!) kläder. (Boken kan beställas från amazon, speciell katalog för bilderna som visas på Gun Gallery finns på galleriet.) Bilderna, som är otroligt vackra och tar fram just det vackra och suddar ut det destruktiva i McQueens kreationer – är dessutom till salu, pris 45.000 kr, vilket i och för sig är intressant; norrmannen Sølve Sundsbø, tidigare assistent till fantastiske Nick Knight, är en av nu-nutidens absolut bästa och mest fantasifulla modefotografer men också en fotograf vars bilder i gemen stiger i pris på gallerier och auktioner. Wow, säger jag om just de här bilderna!

Åter igen är jag grym och visar inga bilder: jag tycker ni ska uppsöka källan.

Okategoriserade Publicerad 09 november 2011

Varumärkesrelaterat på auktionsverken

Att det långt ifrån är lågkonjunktur i auktionsvärlden bevisas just nu genom de nutida & moderna auktioner som pågått utomlands och är på gång här hemma. I International Herald Tribune har jag läst en hel del om den ”varumärkesrelaterade” inställning budgivare tycks ha när de köper bland annat konst, det konstateras att ”bidders look at labels rather than art” och att verk som knappast representerar konstnärens bästa går för rena fantasisummor. Som exempel nämns två ”banala” Magritte som klubbades för 7,02 respektive 10,6 miljoner dollar på Sotheby’s och ett ”mediokert” tryck av Picasso som klubbades för 5,12 miljoner dollar, för övrigt det högsta pris som hittills betalats för ett tryck. Enligt IHT är en orsak till att priserna rusar iväg att auktionskamrarna sätter för stor tilltro till kända namn och sätter för höga utrop. (Å andra sidan var det ändå överraskande att Picasso-trycket Gråtande kvinna 1, vars utrop var satt till 1,5–2,5 miljoner, gick så högt.)

Även här sätts förhoppningarna till kända namn, och vissa utrop ligger därför högt. Toppnoteringen på Auktionsverket är amerikanen Ralph Goings Hot Fudge Sundae Interior från 1972, med utrop på 6–8 miljoner kronor. (Han är känd som superrealist, en ”fotografiskt” avbildande stil som stod högt i kurs på 70-talet, och som definitivt är på väg tillbaka. Jämför gärna med svenskarna John Erik Franzén och Ulf Wahlberg, i samma generation.) En annan höjdare är Ola Billgrens troligen sista målning, med utrop på 1–1,2 miljoner. Hos Bukowski’s ligger också Ola Billgren högt, men mer märkvärdigt är utropet 1,2–1,4 miljoner på Karin Mamma Anderssons Bohemer; men det går säkert bra för den inte särskilt märkvärdiga målningen eftersom Karin Mamma är ett starkt varumärke.

Fotografi är annars hett, och där syns det tydligt på prisbilden vilka ”kändisar” som skattas högst. Hos Bukowski’s är det en närmast ikonisk modebild av Richard Avedon, Dovima with Elephants från 1955, där modellen är iklädd Yves Saint Laurents första aftonklänning för Dior, som har högsta utrop, 2,5–3 miljoner. (Bilden är stor, 130×106 cm, så man får mycket för pengarna.) Både på Bukowski’s och Auktionsverket finns var sin Irving Penn, vardera med utrop på 300–350.000 kr. En annan höjdare hos Bukowski’s är en lejoninna av Nick Brandt (aktuell på Fotografiska; det är kanske därför han värderas högt?) med utrop på 180–200.000 kr. Hos Auktionsverket kan man bekanta sig med konstnären Ola Billgren som fotograf, där säljs sex förstudier till olika verk. Självklart finns svenska kändisar som Christer Strömholm, Maria Miesenberger och Mikael Jansson representerade. Ett kap (hos Bukowski’s) betraktar jag en modebild av Lillian Bassman vara, eftersom hon inte är superkänd här (men väldigt känd bland fotografer) kanske bilden går under utropet på 18–20.000 kr.

Vad som är överskattat och vad som är gångbart visar sig efter auktionerna den 15 och 16 november. Jag återkommer med en egen analys. Inemellan kan ni kolla katalogerna på hemsidorna.

Utställningar Publicerad 06 oktober 2011

Tummen upp för Turner, Monet & Twombly på Moderna Museet

Nu på lördag öppnar Moderna Museet en av de finaste och vackraste utställningar jag sett på länge – Turner, Monet, Twombly: Sent måleri. Jag har just varit på pressvisningen och är nära nog lika tagen som när jag första gången såg Turners målningar på National Gallery i London som tonårig och drömde om att bli målare; jag tyckte hans måleri var så starkt och så modernt! Sedan dess har jag älskat molnformationer, breda anslag med palettkniven och det där ”inre ljuset” som är så speciellt för Turner – ibland lika smärtsamt vackert som gryningsljuset över Venedig.

Det fantastiska med den här utställningen är sammanställningen och hängningen, som vore det ett ”samtal” mellan de tre konstnärerna efter sju olika teman. Det är det som är grundidén, enligt curatorn Jeremy Lewison. Bara det första anslaget, Atmosfär, ger en både skir och kraftfull introduktion: alla tre hade ett speciellt förhållande till ljus, atmosfär och årstiderna – exempelvis Turner (1775–1851) har påstått att ”atmosphere is my forte”, som mest uttrycksfull i hans oavslutade målningar, där det kan verka som han målar i motljus. I just detta tema, som är det första man möter i utställningen, syns det också hur impressionismen bryter mark för kommande modernism. Fast det är två 1800-talsmålare och en 1900-talsmålare som möts på just den här ytan känns det ovanligt mycket här och nu. I sin helhet är utställningen också ett möte mellan tre romantiker. Amerikanen Cy Twombly (1928–2011) är nog största överraskningen i den här kombinationen; personligen tycker jag han är bäst när han är som mest otydlig, och skissar in texter som av en slump – men där finns mycket ”tänk” bakom.

Jag tillät mig att mest beundra Turners minst föreställande målningar, men sen fastnade jag i en av Twomblys mindre verk, Hero and Leandro från 1980-talet, med den flyktiga texten: He’s gone, up bubbles, on his amorous breath. En fin liten filosofisk utandning.

Nu är jag så fräck att jag inte visar några bilder utan uppmanar istället till att gå och se utställningen – som pågår till 15 januari 2012, för att sedan vandra vidare till Stuttgart och Tate Liverpool.