Nyheter i glasvärlden; varning för kommande bästsäljare
Imorse var jag på pressvisning hos Orrefors och Kosta Boda för att titta på säsongens nyheter. Stor vill-ha-varning är det på Lena Bergströms kristallklart snygga väskor; det har jag förstås kännt sedan jag först såg bilder av dem i våras. De är förstås vackrare i verkligheten. Och en av de skickligaste kopplingarna mellan mode och inredning på länge. Det är väskor som inredningssmycken. Man kanske borde tipsa Louis Vuitton om ett samarbete?
Ovan: Väskorna Siv, Gunilla, Lena och Kristina.
Ovan: Väskorna Siv, Gunilla, Lena och Kristina.
Anna Ehrner, Kosta Bodas kanske mest ”okända” formgivare, fanns på plats i form av flera stiliga skålar Contrast och Milky Way, se ovan. De senare har ett lite knottrigt mönster tack vare tunna ”skivor” av glasfiber. Den stora skålen, eller uppläggningsfatet, på 37 cm diameter, är inte bara snygg att se på, den fungerar ju också som både fruktskål eller salladsskål. Och där har Anna Ehrner mycket gemensamt med min favorit Lena Bergström: att funktion och form ska harmoniera. Den trygga konsekvensen finns i nära nog allt Anna Ehrner gör. Att den fungerar bevisas av att allt Anna gör säljer ”som smör i solsken”: hon är faktiskt Kosta Bodas nu bästsäljande formgivare. Visst är det då konstigt att vi vet så lite om henne?
Den serie som jag i övrigt föll för är Secret Message, där Anna själv graverat krumelurerna, vilket gör varje skål unik. Ett hemligt budskap? Det gör mig ännu mer nyfiken på Anna Ehrner, som jag inte vet mycket mer om än att hon älskar hästar och har varit på Kosta Boda sedan 1974. Jag får väl lova att återkomma med mer.
Bästsäljande ljuslykta Atoll och Anna med egendesignat halssmycke.
Gilla:
GD Star Rating
loading...
loading...
Dela:
0
Annons
Trendspaning utifrån bilar & vitvaror
”Få produktkategorier har haft så stor betydelse för industridesign och banat väg för utvecklingen inom andra produkter som bilen.” Inleder Henrik Otto, chefsdesigner för Electrolux, en reflektion som finns som blogg.
”Ett av Electrolux’ tidiga stora designnamn var industridesignens fader, Raymond Loewy, som förutom att rita Studebakers och Lucky Strikes logotyper också gjorde 40-talskylskåpet L300. Hans kollega, Sixten Sason, ur-Saabens pappa, formgav också en rad produkter för Electrolux.” På Audi-bloggen ställs ett kylskåp och Saaben intill varandra och Henrik Otto påpekar att vi ska titta på handtagen: de är förunderligt lika. Det är även formen på bilen och kylskåpet.
Jag fick den här reflektionen via ett pressmeddelande på mailen som igår – och gick igång när jag fick se den här underbara 50-talsbilden av två galanta fotomodeller intill ett kylskåp från Electrolux. Mycket snart ska ni få ta del av Henrik Ottos fortsatt utmärkta trendspaning, men först vill jag förstås delge min i eget tycke briljanta iakttagelse: att kylskåp och amerikanska ”vrålåk” inte bara har en viss sorts yta gemensam formmässigt – det här formspråket förekommer även i möbelbranschen. Det finns så oändligt många nutida fåtöljer som ser ut som sitsen i förarsätet på det sena 50-talets amerikanska bilar. Varför jag/vi här sätter ihop bilderna av kylskåpet, en riktigt läcker Cadillac Eldorado från 1959 och den generösa konjaksfärgade, läderklädda ”loungefåtöljen” från 1965 (gjord av Tecno i Italien).
Kylskåp från Electrolux.
Lounge Chair från Deconet och Cadillac Eldorado, troligen bild från GM.
Henrik Otto på Electrolux är som sagt en skicklig trendspanare, som tidigare arbetade som designchef på Volvo. En sak som intresserar mig, ur mitt design- och möbelperspektiv, är att Henrik för kanske två år sedan pratade om gråtoner, särskilt metallicskimrande sådana, vilket i vitvarubranschen har visat sig ha ett stort genomslag – med rostfritt istället för trä i kökens bänksskivor och med kylskåp i rostfritt men med non-stick-ytor. Det där kommer rakt av från bilbranschen. (Men jag måste envisas med att gråtonerna kom in i ”trendbilden” via modevärlden som ”talade” om gråskala redan för tre år sedan.)
Var så god, tillbaka till Henrik Ottos trendspaning, med viss redigering från min sida: ”Bildindustrin har ständigt legat steget före andra produktslag när det gäller att hävda varumärkesvärderingar. Bilindustrin var först ut att inse att särskiljande formgivning och individualisering skapade både varumärkesidentitet och försäljning. Bilar är synliga över allt. Formgivningen kan göra avtryck. En okonventionell form som Toyota Prius kan nötas in för att bli familjär och omtyckt. Ju mer bränsleeffektivitet och strömlinjeformning tagits in i bildesignen, desto mer har olika bilmärkens karosser kommit att likna varandra. Detta tillsammans med den stenhårda konkurrensen har drivit på individualiseringen av andra element. På Electrolux jobbar vi precis som biltillverkarna med long distance recognition, dvs att det även på långt håll måste vara tydligt vem som är avsändare av produkten.”
Den sista meningen ska vi higlighta: även på långt håll ska det vara tydligt vem som är avsändaren. Det där är lika viktigt för bilar som för kylskåp – och i ärlighetens namn är det precis lika viktigt för allmän design.
Varpå det är dags att citera industridesignens fader, fransmannen Raymond Loewy, verksam i USA och mannen bakom designen till bland annat Greyhound-bussarna.
”Between two products equal in price, function and quality, the one with the most attractive exterior will win.”
Loewy ritade som sagt Studebakers logotyp, men han designade även urformen (för Studebaker) för de amerikanska vrålåken – med de prominenta stjärtfenorna och den flygplansinfluerade noskonen, den långa fronten, de generösa läderklädda förarsätenas ”fåtöljer” och de blankpolerade kontrollpanelerna i ädelträ, vilket biltillverkarna i Detroit formfulländade med just Cadillacs Eldorado-modell. Det är urmodellen för det amerikanska ”vrålåket”, för övrigt ett fenomen som odödliggjordes i låten Cadillac (”My baby drew up – in a brand new Cadillac”; den första raden kan få vilken bilveteran som helst att rysa av välbehag!) som i Sverige gjorde gruppen Hep Stars omåttligt populära.
Men det mest viktiga är: Cadillac Eldorado har personlighet, den känner man igen, eller snarare dem känner man igen, så länge förädlingen pågick 1953–60. Jämför gärna med Buick Riviera, en annan klassiker i vrålåksbranschen som hänför många av oss som gillar ”riktiga amerikanare”. (Fast ”bjucken” har lite lägre formprofil, eller ska vi säga är mindre överdriven än Cadillacen.)
De där bilmodellerna kan få mig att bli lika lyckorusig som när jag ser en Balenciaga-dräkt från sent 50-tal eller en Saint Laurent-kostym från tidigt 70-tal; det handlar om detaljer och gemensamma nämnare, som stjärtfenorna och de spetsiga slagen på jackorna. Just det: har man förmågan kan man se korsbefruktningarna. Tycker ni att jag är skicklig nu? Jag fick faktiskt ihop det med kylskåpen, ”amerikanarna” och kavajslagen …
Och: ska vi följa upp tankeslingan, vilket vi naturligtvis ska, så inser vi – ni – varför man känner igen Smegs kylskåp på långt håll. I rosa har de en absolut likhet med en Barbie-rosa Cadillac från mitten av 50-talet. Ska vi säga att någon fattat galoppen?
Nu måste jag tacka Henrik Otto för att han ”spårade in” mitt trendspanande på bilar och det ytligt sett individuella uttrycket i industridesign. Och sedan vill jag be er, kära läsare, att gå in på Raymond Loewys hemsida och ta del av den kloka insikten att: Industrial design keeps the customer happy, his client in the back and the designer busy. Eller vad sägs om den här: The main goal is not to complicate the already difficult life of the consumer.
Jag har visat kostymen från YSL förut, men nu vill jag att ni tittar på slagen och axelsiluetten och tänker stjärtfenor på amerikanska 50-talsbilar. Bilderna av Helmut Newton är faksimiler ur Vogue.
Gilla:
GD Star Rating
loading...
loading...
Dela:
0
Annons
