Semesterdags likamed inspirationstillägg
När man är ledig ska man passa på att ”berika själen”, sägs det.
Nu tycker väl jag att man mycket väl kan berika själen även i vardagslag och utanför semestertider. Jag menar så här: läsa är något i alla fall jag gör jämt – minst en gång om dagen, eftersom jag hör till dem som läser innan jag släcker lampan.
Ett nöjaktigt sätt att berika själen är att gå på utställningar. Varför jag här och nu rekommenderar en av de bästa och roligaste jag sett på länge – den är både en skönhetsupplevelse och ett stycke kulturhistoria. Det är Dansmuséets utställning om Ryska Baletten.
För alla som är det minsta lilla intresserade av mode är historien om Ryska Baletten ett måste. Tack vare Ryska Baletten kom kryddigt starka färger som orange, fuchsiarosa och lackrött in i modet tidigt 1900-tal. Tack vare Ryska Baletten kom en viss essens av orientalism in i inredningar. Tack vare Ryska Baletten sammangjöts musik, dans, konstströmningar och mode – det var då man började lära sig förstå att det hörde ihop. Krasst sett var Ryska Baletten ett första bevis på hur trender skapas och fungerar. Visst är väl det – till att börja med – en god anledning till att se utställningen? I alla fall om ni tillhör de nyfiknas skara …
Nu är inte min blogg platsen att berätta hela historien om Sergej Diaghilevs ryska balett-trupp som hade sin storhetstid 1909–1929. Den kommer som tillägg i de roliga och intressanta bildspel och filmer som kompletterar utställningen och i den gedigna katalogboken Ballets Russes The Swedish CollectionB, som handlar om dräkterna och som är skriven av Dansmuséets kunnige chef Erik Näslund.
Det jag tycker är intressant – modemässigt – är att titta lite extra på vissa dräkter i utställningen och se vilka referenser som finns till dagens mode: det går att känna igen Missonis mönsterspråk av idag i Nicholas Roerichs dräkter för opera-dansstycket PrinceIgor från 1909 eller att se hur mycket Natalia Gontcharovas folkdräkter för baletten Les Noches (från 1923) och Martin Margielas kläder från slutet av 1990-talet har gemensamt. Den typen av ”aha-upplevelser” finns det gott om i den här (i mitt tycke) ovanligt inspirerande utställningen.
Sedan finns det en hel serie av andra ”tid-bits” som kittlar: som det där hur truppens impressario Diaghilev utnyttjade sina favoriter för att ”utveckla” turnéerna. (Ryska Baletten gjorde för övrigt aldrig några framträdanden i Ryssland!) Diaghilev, som var öppet homosexuell, vilket var nog så kontroversiellt på den tiden, var hänsynslös i sitt sätt att utnyttja och förbruka sina favoriter: när gudabenådade dansare som Vaslav Nijinsky, Léon Masside, Serge Lifar och George Balanchine inte motsvarade de sexuella preferenserna försköts de utan vidare spisning. Ändå blev de skickliga koreografer, i andra danskompanier. Och: även i det här fallet skapade Ryska Baletten trend – att de manliga dansarna fick sina soloroller. Starten kom med Nijinskys ”gyllene slav” i Shéhérazade, för övrigt en av de baletter som banade vägen för modern plastisk dans och som är en av de nummer ur Ryska Balettens reportoar (vid sidan av Giselle) som fortfarande framförs.
Njut av sommaren och ta gärna lite själsberikande pauser hälsar jag som nu också tar paus till början av augusti.
Gilla:
GD Star Rating
loading...
loading...
Dela:
0
